Tumblr

Sökoptimering! Fin sida också för den delen.

GOSSIP GIRL - SÄSONGSAVSLUTNINGSSPOILER I BÖRJAN

Skrivet i går:

Ni vet scenen där Blair i sista sekunden springer till Empire State Building för att hon har ändrat sig och vill vara ihop med Chuck? Men så är hon för sent ute? Nå, in her face! Inget i tevevärlden gör mig gladare just nu än det att Jenny och Chuck hade sex. Jag älskar Jenny. Hon är den enda jag fortfarande gillar i den där serien.

Nyss gjorde jag i alla fall samma sak. Petty hade sagt att han skulle stå i baren uppe i Skrapan klockan åtta. Kom jag inte skulle vi aldrig höras igen. Men kom jag innan åtta skulle han ge sitt hjärta till mig, och vi skulle börja om.

Nu vet ni att jag skojar, för han har inget hjärta. I stället ångrade jag mig angående en skrivarlinje. Jag var på intervju för någon månad sedan och fick därefter ett positivt antagningsbesked. Man fick ägna ett halvår åt att skriva på sin roman. Förstår ni? Min dröm. Men så fick jag nyligen veta att man inte får bo i min lägenhet om man studerar på folkhögskola, och jag vet inte hur jag skulle klara av att bo på något annat ställe som inte har studenthyra samtidigt som jag endast tar studielån.

Jag har velat fram och tillbaka och till slut kommit fram till att det nog inte löser sig. I dag var sista inbetalningsdagen. Jag tänkte mycket på det men tänkte att det ju inte går. Sedan, kvart i tolv, kände jag: det här är något jag måste göra! Så jag kutade efter internetdosan och förberedde mig på att ge mitt hjärta och 400 kronor till den älskade skolan. Jag skulle skriva en roman! Tjugo minuter hade jag på mig. Trodde jag. Tills jag insåg att man skulle ha satt in pengarna innan den 25, inte innan den 25 var över.

Nu är i alla fall min dröm över, och jag behöver ett höstjobb! Mitt andra alternativ är liksom Svenska A med inriktning textproduktion, och den kursen har jag redan gjort en Youtube-film om hur mycket jag hatar. Stressigt!

Dekonstruktivt

Vi hade seminarium förra måndagen. Det gick bra och jag gick därifrån väl till mods. Några dagar senare fick jag ett mejl från en person som inte varit där. Hon skickade en detaljerad respons som var till 100 procent negativ. Hon ogillade till och med formateringen ("en kursivering av citaten är önskvärd", oj, jag menar: "en kursivering av citaten är önskvärd"). Det värsta är att hon inte tyckte att mitt ämne - Spung - var tillräckligt intressant för icke insatta. Liksom HONEY, du skriver en åttasidig essä om din döda farmor, det kanske är på sin plats att du håller tyst nu? Jag har aldrig varit med om att få eller ge respons som inte har med i alla fall några tillkämpade positiva tillrop. Det tillhör väl grundläggande responsetikett att se till att ta upp något som var positivt? Om jag bara orkade skulle jag mejla en respons till henne. "HONEY" skulle den börja. Antal hennes åsikter jag tänker ta till mig av: 0.

Lille Henrik

Här skriver jag igen. Ni vet väl vad det betyder? Att jag behöver diska och skriva två essäer tills i morgon kväll. Fy fan.

Inte så mycket har hänt sedan sist. Förra fredagen bjöd jag Sara och Alexandra på kantarellrisotto och bag-in-box. Precis vid tunnelbanan var jag på topp och imponerade med min tolkning av den australiensiska dialekten. Tio minuter senare åkte jag baklänges och trodde att jag skulle dö, eller ännu värre - kräkas, av illamående. Jag noterade att de två diskuterade politik väldigt livligt och oenigt, men själv var jag upptagen med att tänka på salladsblad. Har läst att det ska hjälpa. Och faktiskt. Några minuter senare, med fokus på nysköljd ruccola, mådde jag bättre. Men aldrig mer rödvin som berusningsmedel.

Vi gick till Landet och en av Alexandras kompisar var lite uppskakad efter att ha sett filmen Apan en timme tidigare. Jag frågade hur den slutade, och vi pratade lite mer om den. Sedan lyfte jag blicken och såg - Olle Sarri. Alltså who knew. Who. Knew. Att jag skulle bli så enormt kändiskåt av Heja Björn-Björn? För det blev jag. Han stod vänd mot oss iklädd ett stort leende och en alldeles för varm stickad tröja. Jag blev lycklig! När bandet spelade såg jag honom stå där, och sedan tyckte jag mig höra hur en grupp människor ropade: Heja Björn! Heja Björn! Sjukt konstigt om de gjorde det mitt i konserten, men i mina öron lät det så. När jag tittade mot Heja Björn-Björn såg han generad och lycklig ut. Jag skrattade. Sedan gick han mot toaletten, som jag stod vid.

Och helt ärligt. Jag tänkte: "Ska jag gå efter?" och var så himla nära att göra det. Gud. Tänk om jag hade knuffat in honom i ett bås och sagt: "Du når mig strax under naveln. Just the right height!". Jag har googlat och han har till och med en sambo, inte för att jag tror att ett eventuellt singelskap hade hindrat honom från att tacka nej. Så inte nog med att rödvin gör mig illamående, jag överskattar även min egen dragningskraft. Jag kommer aldrig ligga med en kändis, och det smärtar mig. Särskilt att det inte blir något med Björn-Björn faktiskt. Han verkar vara fantastisk.

Hans mest provocerande blogginlägg hittills

Hahahahahahahahahahahahaha. Nej.

Biggest loser

Näe!? Den här personen vann tävlingen! Uppenbarligen har han röstfiskat på ett säkert väldigt fuskigt sätt. Liksom, får jag be om lite verklighetsförankring? Rätt och RRRRRRIK av att läsa retorik? Man kommer vara fattigare än någonsin när man har CSN-skulder efter att ha övat sig på att tala i tre år. Själv har jag CSN-skulder efter att ha övat mig på att skriva i tre och ett halvt år. Det är sant. Men jag skulle i alla fall inte trycka upp det på en poster.

Work

Dansen i den här videon är helt fantastisk. Jag är visst är ensam om att tycka det, men det är okej. Mitt favoritdanssteg är när hon först smeker golvet och sedan smiskar det.

Gråtrunka the pain away

Fan i helvete vad dåligt det går nu. I går, lördag klockan halv nio på kvällen, gick jag fram till en Åke-i-Bert-Åke/Han-som-ligger-med-Petra-i-Spung-liknade kassörska och handlade: cola, chips, en färdigrätt, ett jumbopack bindor och hallonpaj. Inte som att jag inte låtsades sms:a samtidigt som jag betalade för att undvika ögonkontakt, men ändå. Så himla mycket brydde jag mig faktiskt inte. Helt avtrubbad. Fast värre blev det i och för sig när jag kom hem och insåg att salt och vinäger är en extremt vidrig kombination. Smaken påminner om sallad men snackset är ändå onyttigt som chips. Då kände jag något som liknade sorg. Jag slängde snacks för första gången i mitt liv. Sedan gjorde jag två läxor av tjugo.

Det känns som att jag blev singel för tre veckor sedan. Och det har jag inte hanterat bra. Min twitter-status är liksom: "när ett par gifter sig dör två singlar". I går höll jag på att bli galen när jag fick se att kärlekspar på Facebook kan fylla i när de firar sina årsjubileum. Slår vad om att det sedan kommer finnas en funktion som gör att man får påminnelser så att man kan GRATTA dem. Ah, mitt hjärta. Varje handhållande par på stan är ett slag i mitt ansikte. Kan alla kära tänka på det? De har liksom sitt på det torra, någon de kan mysa och kolla på Six feet under med, så varifrån kommer behovet av att gnugga in det i mitt ansikte?

!?

Jag vill dö. Senaste gången jag hånglade var i natt. Det var i en dröm och när jag vaknade försökte jag somna om i flera timmar.