torsdag 21 juli 2011

Tips!

Läs kommentaren i inlägget under. Helt normalt.

Borde jag skriva detta i citronskrift eller något så att inte framtida fruar kan läsa det här?

lördag 16 juli 2011

Heart-shaped bag-in-box

I natt drömde jag att jag spelade "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" tusen gånger på Debaser tills jag blev utslängd.

Började jobba i torsdags, vilket var bra för mig. När Camilla undrade vad jag gjort på semestern sa jag att jag mest legat hemma och tänkt på det som hänt. Hennes respons: "Va, fortfarande!" Den var weird. Känner ej att två-tre veckor är en överdrivet lång ledsen period. Däremot kommer säkert det här utvecklas till en överdrivet lång ledsen period för jag kan inte se hur jag ska komma över att någon har gjort så här mot mig. Min kropp tycker att det är nödvändigt att jag vaknar fem varje morgon för att tvångstänka på de två ihop. Men sedan brukar jag också tänka att jag skjuter de två i huvudet när de håller på och sedan somnar jag om.

Jag minns på lördagskvällen när jag sms:ade Sara vad som hade hänt. Och hon skrev: "Men vad gör han fortfarande där? Slå ihjäl honom och spotta på honom". Nu för tiden går jag och tänker på hur skönt det hade varit att slå honom med knytnäven i ansiktet. Slå honom så hårt att han blev handikappad någonstans. Hon kan stå ut med att han ljuger och är otrogen, men ett fysiskt handikapp? , då skulle hon nog låta kyrkan ta över honom.

Men det jag egentligen ville berätta om var jobbet. Att den internationella avdelningen har dåligt inflytande på mig och andra noggrant utvalda som följer med dem på vinlunch titt som tätt. Blev vän med Charlotte någon gång i januari när hon frågade om jag ville följa med. Hon och jag är där så ofta nu att vi bekantat oss med kroginnehavarna. De ger oss gratis/billigare vin och de får följa med upp till vårt kontor för att köpa våra varor.

För några veckor sedan gick vi därifrån till jobbet, och en från vinstället följde med. Vi skulle handla i kiosken så vi sa åt henne att följa med en annan upp till kontoret. Några timmar senare hade receptionisten skickat ut ett mejl där det stod att hon som varit där och handlat inte jobbade i samma hus som vi och att försäljningen vi har på fredagar endast gäller för de på samma adress. Ann skickade då svaret: "Hej! Det där var Charlottes vän och hon ger oss billigare vin om hon får handla här. Hon kommer inte bjuda med några fler människor, hon vet vår deal :)".

Mottogs ej så bra.

I torsdags åkte jag till Charlottes nya lägenhet efter jobbet. Den ligger på adressen Östermalmstorg. Vi satt vid hennes fönster, rökte inomhus, drack varsin flaska rosé och blev kåta på tonåringar i lägenheten mittemot. Efter några timmar kom den där ledsna känslan så klart fram. Hittills har den alltid gjort det efter några glas vin, men jag försökte ignorera den. När jag åkte hem beslutade jag mig för att inte indulga utan i stället lyssna på glad powermusik.

När jag skulle sova väcktes jag av ett sms. Tänkte VAD VILL DU, Charlotte? Sedan läste jag det: "Visst sitter en författare som du och dricker rödvin bland alla texter just nu? Trots att timmen tolv är passerad." Jag skrattade lite, sedan somnade jag rätt gott.

tisdag 12 juli 2011

Blev tvungen att sms:a min mamma något i stil med: "Hej! Hur mår ni? Det känns verkligen för jävligt här, jag har mest legat inne i lägenheten sedan jag drog till Stockholm". Och nu ska de åka hit i morgon för att äta lunch med mig. Det gör mig så ledsen. Varför var det tvunget att bli så här igen? Hann vara lycklig ganska länge men nu är jag verkligen tillbaka på ruta ett. Återigen med stora tvivel på att det kommer bli bättre.

"You stupid bitch!"

Nej, jag är inte så himla stabil just nu. Kollade på klippet nedan i morse och verkligen grät ihjäl mig. Kan tänka mig att jag fann det rätt underhållande när jag såg det för första gången för många år sedan, men nu bara :'''''''''''''''''''''(. Känner igen det där när man sakta inser att personen har gjort något och allt mer desperat försöker få den att säga det. Och sedan när den erkänt: "vad har du GJORT!?" så att varenda granne vaknar.


P.S. Scratch "moving on".

Dock:

måndag 11 juli 2011

Den

Jag mår verkligen inte bra. Och jag vet inte om jag ska skriva om det här, för jag vill inte ge honom den bekräftelsen. Antagligen läser han väl här, tycker mig se det i statistikverktyget. Gör han inte det så blir jag ledsen över det också. Så lätt var det att glömma mig alltså? OBS att den insikten kommit för länge sedan. Så fort jag anade något hörde han ju av sig till den. Aldrig att han skulle riskera att vara ensam, alltid fixa backup vid tvivel.

Now. Jag skulle inte överleva att se dem tillsammans. Är rädd för att röra mig i Stockholm. Tar alltid pendeln till jobbet i stället för bussen så att jag slipper åka förbi hans hem. Jag har Söder och han Vasastan nu, hoppas han fattar det.

"Hon lyssnar på mig. Hon förstår mig." När jag grät och var arg över att han varit otrogen sa han: "Du tänker ju bara på dig själv. Du skiter i att jag mår dåligt och att otroheten är ett symptom på att jag har problem". Men hon förstår. Den äckliga äckliga fittan. När jag ringde hennes telefonsvarare hörde jag hennes röst och för- och efternamn. Jag försöker verkligen radera det ur mitt huvud för jag får inte börja leta upp den på internet. Han är sjuk i huvudet. Det är väldigt uppenbart, men jag tyckte också om honom. Vi delade mycket fint. Det enda jag vet om henne är att hon gladeligen förstörde mitt liv. HUR kan man knulla någon som har en flickvän, en tjej som han uppenbarligen inte gör slut med, som han följer med för att möta föräldrarna? "Hon tycker väl det är lite spännande." Herregud! Herregud! På midsommar: "Hej. Vet att jag inte fick höra av mig till dig men jag är lite full nu. Tänker på dig." WHO ARE YOU?

SOM ATT han kommer ändra på sig. Först nu fick jag veta att han ljuger om annat också. Helt triviala saker som sätter honom i pinsamma situationer, bara för att han känner att han måste ljuga. Han vill det.

De gånger han grät grät han för att han har problem, för att det kändes för jävligt att han var en sådan som ljög och var otrogen. Aldrig för att han fucking krossat mitt hjärta. Och den gången hon blev ledsen? När jag hade sms:at att han sagt att hon var mullig, och att vi just haft sex. Vilka själviska äckliga människor. Jag mår illa hela tiden.

Jag tror inte ens att jag saknar honom, även om det är väldigt ensamt nu. Men att några kan göra så mot någon annan är så hemskt att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det här.

lördag 9 juli 2011

Moving on

Var på dejt i går/i natt med en bekant till Martin. It was kinda awesome!

torsdag 7 juli 2011

Tell it like it is

Älskar bloggen Dancing llama. Läser om den nu igen. Följande citerade inlägg kan jag ju verkligen hålla med om. Dock att jag hoppas på att ha anledning att älta någon ny kille snart igen (så fort jag har glömt Mr M):

"Jag inser att jag inte gillar bloggar som bara handlar om män. Eller, för all del, relationer. Inlägg efter inlägg om den här jävla relationen, eller icke-relationerna med män. Gärna med töntiga kodnamn för männen (visst, visst, skulle kunna vara kvinnorna också). Liksom gör något med ditt liv. Är den här relationen det enda du tänker på, eller tror du att vi enbart vill läsa om hur ni relaterar till varandra, alla känslor ("poetiskt" beskrivna), upp- och nedgångarna?

Ibland spårar inte bloggen ur direkt, och man vaggas in i en falsk säkerhet. Man tror att personen faktiskt är intressant. Ibland dyker det upp män som det är problem med, men det kan fortfarande vara intressant. Det är inte som att jag inte tycker att man någonsin får skriva om "kärlekslivet". Men sen smyger det sig på, fler och fler inlägg handlar om den här mannen (alternativtmännen) tills det är det enda man får höra om.
Han står där.
Hårmanen stolt flygande i vinden.
Man har så mycket känslor som vill ut.
Hur ska han kunna hantera ens förflutna?
Sedan, mirakulöst, säger man allt man ville säga.
Han står fortfarande kvar.
Omsluter en i sin trygga famn.

Snaaaark.

I och för sig. Jag har haft en så dålig vecka att jag kom på mig själv att håna en cancerbl0gg för mig själv. Så kan man väl inte göra? Hon har ju cancer, herregud. Men liksom, äta tacos och ha en mys fredag med Idol och tända ljus. Och xx har ju så gott godis.
Ackompanjerat av gulliga bilder och smileys.
Så öppna dörrar.
Hatar mig själv nu."

Sedan brukar jag också tänka exakt så här:

"Apropå saker som tar fram ocharmiga sidor hos en. Och apropå att man liksom måste racka ner på andra för att återfinna någon slags inre frid.

Jag har kommit på mig själv med att sluta läsa bloggar när folk blir lyckliga.

Ta en stund och fundera på det osexiga i detta. Kan alltså inte ens glädja mig åt att mina fellow cyniska 80-talister blir glada. Jag bara, snela kom och deppa med miiiiig, titta vilket fint stort svart hål jag har för er att hoppa ner i! Jag vill ha sarkastiska, roliga bloggar av folk som är lite bittra över livet men "har kul ändå". Eller nåt. Vad är det jag vill egentligen?

Jag fattade ett väldigt talande beslut i natt när jag låg och kontemplerade: Jag ska nöja mig.

Vi behöver ju inte gå in mer på det.

Sen har jag inte lust att göra något heller. Vill vara hemma och göra pizza själv. Är typ sur på alla mina vänner, vill inte träffa någon. Tröst-shoppar i stället. Som att det skulle göra saker bättre att sitta hemma, snygg men fattig.

Det är nog februari som gör det. Hoppas."

Någon som vet någon bra cancerblogg förresten?

onsdag 6 juli 2011

Slut

There. Nu släpper jag det ämnet.

Kim

"Kan du hålla käften nu din jävla nolla!? Aldrig i helvetet att du skulle göra något för mig. Aldrig i helvetet! Vet du vad? Jag har bara varit något jävla tidsfördriv för dig medan du har väntat på något bättre.

Vet du vad? Du kan bara lägga ned. Du är inte intresserad ändå, eller hur? Du är bara intresserad av - dig själv. Ditt vidriga självupptagna självgoda jävla äckel. Och jag hatar mig själv för att jag gick på ditt jävla skitsnack.

Dra åt helvete. "

Och hon älskade dem alla


Det här är i alla fall en tröst. Har varit kär i och gråtit över alla de där Martinsarna, plus ytterligare några som inte har lagt till och tagit bort mig på Facebook. Det kommer komma nya Martin.


tisdag 5 juli 2011

En vecka

Det har ju gått en vecka bara, då får man älta. Men jag ska försöka att ta det lugnt med inläggen om honom nu. Han förtjänar inte ett enda ett.

måndag 4 juli 2011

Föraning...




Jag SKULLE kunna vara mer nere/deprimerad än jag är

Anna: JAAAAA, DET BORDE DU!!!! Men då vet du att det bara är att sära nästa gång du får en liknande chans, för det kommer du få.
Felicia: www.x.se. Han till vänster. Han cirka knullar sin gitarr. Så hade han gjort med mig. Spread it från och med nu!
Anna: Så läcker. Bra attityd Felle. Med den kommer du långt.
Felicia: Fast usch, nu blir jag ledsen och tänker på Martin.
Anna: Tänk på X i stället, jag tycker han var snyggare än Martin. Får man säga så eller blir du ledsen?
Felicia: Jag blir asglad! Tycker du det på riktigt?
Anna: E JAAAAAAAAAAAAA
Felicia: E BRAAAAAAAAAAA. Du kanske inte ens tycker M ser bra ut?
Anna: Han ser ok ut. Men X ser BRAAAAA ut.
Felicia: Thnx! Jävla alla mina kompisar som sa att jag skulle satsa på Martin. Minns inte vilka de var. Men Sara och Angelica i alla fall!
Anna: Jag sa X :). Tror jag.


söndag 3 juli 2011

Fram och tillbaka

Fick just ett släng av: ska jag vara hans kompis? Någon måste ju hjälpa honom!

Bitch are you retarded?

Men alltså åh, Martin. Han mår så dåligt. Helt tom. Trots att jag är ledsen nu vet jag att han har det mycket svårare. För han har aldrig varit lycklig, och han förstör för sig själv gång på gång. Övertygad om att han är bipolär också. Vet att det är genetiskt, och alldeles för många tecken stämmer in. Men han kommer aldrig söka hjälp. Han kan ju inte prata med någon om något som är allvarligt. Eller jo, kanske med prästen, hon tycker visst det är mycket bekymmersamt att han ljuger hela tiden. (Och så blev hon ledsen när jag sms:ade henne i söndags från hans telefon att vi just hade haft sex och att han sagt att hon var mullig. All true.)

Han borde flytta till Kanada och aldrig återvända. Precis som han alltid pratade om att han ville göra.

Relationshit



Hur kunde jag välja Martin framför personen ovan? Jag visste att Martin hade gått på dejt med någon han börjat ha kontakt med medan vi fortfarande träffades, jag kände starkt att jag inte kunde lita på att han inte skulle göra slut helt plötsligt igen. Och han i mejlet var verkligen fantastisk. Precis exakt alla egenskaper man kan önska. Han går säkert ned på sin tjej oftare än en gång per kvartal också.

Dock att det här mejlet kom 12 april. Jag tror jag och Martin blev ihop 17 mars... Han var så kall och en helt annan människa när han dumpade mig första gången, det gjorde mig osäker och jag anade nog att det kunde hända igen. Borde ha lyssnat på min magkänsla. Fast min magkänsla sa i och för sig allra mest att jag var kär i Martin, och det var ju sant.

När jag pratade med honom i tisdags sa han att han gått in för vår relation med 100 procent i mars. Men sedan när jag sa att jag ville vara kompis med den andra hade han tänkt: "Okej, jag vill inte sluta träffa henne, men då tar jag inte vår relation på så stort allvar från och med nu". Så det var med andra ord mitt fel att han började ha sex med en trettioårig överviktig präststuderande.

Hon ska dö förresten. Hatar den horan.

Men i alla fall, det känns lite bättre i dag!

Men: borde ha dumpat Martin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Faaaan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


lördag 2 juli 2011

Tankar man tänker

Några timmar innan jag råkade se det där sms:et förra veckan då... Vi gick runt överallt i Nyköping. Stämningen kunde inte ha varit bättre, han ville fotografera mig framför ån, jag sa "är så glad att du följde med hit", han: "jag med".

Och så jävla kåt? Han ville göra det i varenda buske, bakom ett skjul, på bryggan. Klockan två på eftermiddagen. Nästan manisk var han. Vad handlade det om?

INGET känns logiskt.

fredag 1 juli 2011

Fortsatt illa

Är hemma hos mamma och pappa nu. Han: "Jag är chockad. Han satt ju och hängde på dig som en unge som ville ha tutte". Okej, ja, han sa så. Men det gjorde mig glad. Vi verkade kära. Martin verkade kär i mig. Kanske var han det till och med. Jag är inte en idiot, för det fanns fan inga varningstecken. Bara en fin kille som en gång sagt: "Jag hatar otrohet. Det är det värsta jag vet, skulle aldrig kunna vara det".

Jag ringde honom efter en jobbfest i onsdags. Mycket ledsen så klart. Han sa då att han träffat henne igen. Varför undrade jag. "För att jag tycker om henne."

Dagen efter berättade jag för Charlotte och Stina att jag hade tänkt att jag ville hoppa från fönstret då. Att det kändes som att jag inte ville leva längre. Charlotte bara: "Men Gud, nu börjar jag gråta". Och så började jag också gråta och så satt HR-chefen på bordet mittemot, helt överöst med bekymmersrynkor. Hon ger mig konstiga blickar nu, som om hon funderar på om detta går under personalfrågor eller inte.

I alla fall. Jag upplever att alla jag pratar med säger att han är en psykopat, att man inte behandlar en människa man är kär i så här och så vidare. FINE. Men är detta något jag behöver höra när nätterna får mig att överväga att dö? Det är ju det som är det värsta, att gå och tänka att kanske allt var lögn, att han aldrig tyckte om mig alls.

Pappas kommentar om att han hängt på mig och verkat förälskad är det enda som gjort mig glad den senaste veckan.