Så här är det att vara kvinna. Jag har aldrig tidigare ens
tänkt på mig själv som kvinna. Ordet känns, precis som ”man”, högtravande och
eventuellt till och med för vuxet för mig. Men efter graviditetsillamåendet,
abortsmärtan, evighetsblödandet och nu – preventivmedelsbiverkningarna – vet
man att man lever. Vet man att man är en kvinna.
Det värsta som har hänt på sistone är dock inte
könsrelaterat. Det var i stället när en blåmes flög in i min lägenhet och satte
sig på mig. Skrikande och gråtande gömde jag mig under ett blommigt täcke som
fågeln misstog för en somrig äng.
På fredag är jag bjuden på en kollegas katts födelsedagsfest
ute i Hässelby. Den här katten fyller fjorton och skulle ha klippt blåmesen på
två sekunder. Och sedan hade jag stått på tur.
Jag har hittills aldrig träffat min kollegas katt, men vi är
kompisar på Facebook. Och min kollega berättar mycket om honom. Jag vet att han
tycker om att riva och bita människor. Att han bara använder sin kattlåda om
den står i sovrummet och hans matte dessutom tittar på medan han använder den. Och
så vägrar han att äta om man inte ”fluffar upp” hans mat.
Jag kommer att ha trädgårdshandskar på mig på fredag.
Som motvikt avslutar jag med en bild på min kusins katt
Kattfarbrorn. Hej då!