Stockholm

Jag har en sådan jävla ångest sedan terrordådet. I dag var jag tillbaka i stan, på jobbet, och drabbades av enorm sorg, rädsla och ilska.

Mina kollegor såg lastbilen och kropparna genom fönstren. Vi satt fångade på kontoret medan rapporterna om skottlossningar över hela stan kom in. Rädslan för att stanna i stan och rädslan för att ta sig ut på stan. Vandringen hem från stan till Vällingby.

Nu tänker jag mest på den elvaåriga flickan och hennes stackars stackars mamma. Och så är jag så jävla rädd. De som inte respekterar det kan fuck the fuck off.

Bored to death

Sällan har jag väl känt mig så sunkig som det senaste året. En chokladkaka eller påse chips om dagen. Tunt hår som förstörts av blekningar och händer tillhörande barn som behöver dra i det för att lyckas somna. Kläder som väljs inte för att de är snygga utan för att de fortfarande passar. Blir lite småkåt av att se snygga killar på stan, eller av att bara hälsa på en i kassan, men har ingen sexlust hemma. Kåt bara av att se någon snygg, förresten?! Minns bara att jag i högstadieålder kunde bli "kär" i någon på avstånd men har väl annars inte riktigt känt så innan.

Dagdrömmer en hel del. Föreställer mig och tänker tillbaka.

Inte olycklig på något vis, men jag har lite tråkigt just nu. Jag skulle behöva gå ut med min kille och påminnas om varför vi blev ihop och framför allt bli riktigt fulla och kanske till och med dansa. Fast inte för fulla. Nu hann jag bli förhandsförbannad för att han blir för full och dum och jobbig.