Vi blev genast förälskade i den lilla gnagaren och smög fram för att fotografera och observera. Kort därefter började den komma all oftare till balkongen. Vi missade den aldrig eftersom den varje morgon klockan sex först klättrade förbi vårt sovrum för att komma till balkongen, och det lät rätt mycket. Vi slutade ställa väckarklockan. Och jag googlade "mat ekorrar". Slutsatsen vara att jag skulle lägga ut några äppelbitar till vårt husdjur, för då skulle den bli glad och jag skulle få extra likevänliga bilder att lägga ut på Instagram.
Morgonen därpå väcktes vi punktligt och gick ut för att kolla på korren. Den satt där och gnagde på äpplet men den hade också tagit med sig sin farmor, en grå och skabbig ekorre. När de var klara bajsade en av dem på balkongen och sedan drog de långsamt därifrån.
Dagen därpå var en röd dag och vi ville sova ut. Ekorrarna klättrade emellertid även den här morgonen förbi vid sextiden. De lät mer än någonsin och när jag, mindre entusiastiskt än vanligt, närmade mig balkongen såg jag att de var TRE. Även den här gången bajsade de, och för att visa sitt missnöje med att det inte fanns någon mat drog de upp alla plantor ur jorden och tuggade på balkongmöblerna. När jag knackade på rutan tittade de på mig med detta i blicken: "Fuck you want?"
Det här utvecklades snabbt till att Peter sprang ut och sprutade vatten och såpa på dem så fort vi hörde att de var där. Jag låste samtidigt in mig på toa i fall någon av dem skulle passa på att hoppa in genom öppningen. Nu har vi inga växter ute på balkongen och möblerna har fällts ihop så att de ska ha det så obekvämt som möjligt. Tyvärr gillar de platsen så mycket att de har börjat ta med egen mat, oftast kottar, som de sätter sig och äter hos oss.
Det allra värsta är att jag inte längre vågar ha öppet någonstans i huset. Och det blir varmare för varje dag! När jag hör dem fantiserar jag oftast om att ta en stor sopborste och borsta ned dem från fasaden, men även råttfällor figurerar i mina tankar. Jag hatar de hemska ekorrarna! En ekorre kan vara gullig, tre är ohyra. Om jag slapp se och anordna det hela skulle jag helst vilja att de dog. Jag ser ingen ljusning i den här frågan alls. Hemskt. Regelbundenheten har dessutom ruckats. Det visade sig att de inte alls vaknade just exakt klockan sex, utan snarare när solen går upp. De senaste dagarna har springet därför börjat vid klockan halv fem i stället. Kram.
