När jag var på en fest

Jag var nyligen på en kollegas födelsedagsfest. För det första hade jag en ny guldjacka på mig som var för tight. Den sprack fem minuter in på festen. Eftersom jag bara hade ett spagettilinne under fick jag fortsätta mingla med det 20 centimeter långa hålet i ryggen. Det sprack fem centimeter per timme så det blev en rätt kort kväll.

När jag satt i soffan och försökte dölja hålet i jackan kom det en katt. Jag älskar katter men den här luktade tyvärr inte gott.  När jag tittade på den för att få kontakt ryggade jag till. Jag hade aldrig sett en sådan katt förut. ”Vilken fin”, sa jag. ”Jag har aldrig sett en sådan ras förut, vad är den för något?” Svaret kom långsamt: ”Det där är Nisse, som jag har berättat om. Han har en tumör i ansiktet.”

Lite senare: ”Akta er nu, det ser ut som att Nisse kommer nysa och då sprutar det blod från näsan!”

Min kollega berättade att katten inte skulle bli bättre och att han led men fortfarande hade livslust. Jag blir deppig nu igen när jag skriver om den här katten - och stämningen på festen var inte super. Då hoppade dock någon in och föreslog att kollegan skulle öppna sina paket.

”Och det första är från Felicia! Åh… strumpor med katter på.”

Trött på feminism

De senaste åren har jag totaltröttnat på feminism. I de kretsar jag rör mig (främst på nätet) är manshatet en accessoar som passar till allt. Jag blir riktigt trött. Vill dock jämföra det med Miguel, Håkan Hellström-låtar och Paradise hotel. De här orkade jag länge varken lyssna eller titta på eftersom de var så allmänt hajpade, men när jag till slut gav dem en chans var de FANTASTISKA (Miguel särskilt när han simulerar sex på Berns scen, Håkan Hellström ibland när man är dumpad och Paradise hotel alltid).

Jag är ju feminist och har varit det sedan tonåren. I de här sammanhangen vill jag dock varken prata om det eller lyssna på det mer. Hemma i Nyköping där folk fortfarande väljer färg beroende på kön? Okej, vi kan väl prata då. 

På väg mot en Pandora-brud med klitta som en anabolakuk

Jag gjorde misstaget att ladda ned en cam-version av The fault in our stars. Det innebär alltså att någon kulturspridare suttit i en biosalong och spelat in det som visas på bioduken. Stort misstag, som sagt. Jag glömde bort publiken och trodde att alla deras ljud tillhörde filmen.

"Hostar hon nu? Har cancern kommit tillbaka?"

"Nu snyftar hon där i soffan, då han är död alltså."

Det bästa med filmen var att de spelade Bomfalleralla med Afasi & Filthy. Älskar den låten. Och påminns om hur mycket jag saknar att kolla på ZTV varje morgon och alla helger. Min musikkoll har blivit drastiskt sämre sedan Crossfade och Veckans hitvarning försvann. Mitt största musikögonblick är fortfarande när jag såg (och hörde) videon till Pass this on på Tryck till. Usch, vad dåligt livet har blivit sedan dess.

Jag bryr mig inte

Mitt stora problem är att så lite intresserar mig – och det jag inte tycker är spännande stänger jag av totalt. En bra sak är till exempel att jag aldrig förstår vilken reklamfilm folk pratar om eftersom jag tänker på annat när det är reklam på teven. Mindre positivt är detta på föreläsningar eller på jobbet.

Varför är man inte en allmänbildad allätare? Jag kommer inte ihåg vad kollegan bredvid jobbar med trots att jag har hört det femtio gånger, men däremot minns jag fortfarande att min kille berättade i förbigående för tre år sedan att han en gång blivit matförgiftad hemma hos en dåvarande flickvän när han drack gammalt vatten. Ex och magsjuka tillhör inte heller mina intressen men är däremot hemska fobier som sätter sig i huvudet som fjärilstatueringar. Usch, mina känselspröt när det kommer till kräks. Skannar alltid av en ny plats för att se om någon ser illamående ut, och så lyssnar jag jättenoga om jag hör något hostliknande trots att jag i stället borde stänga av. Är även en magnet för gubbar som spottar utomhus. Varför gör de så? Jag vill slå.

Mina intressen då:

Teveserier

Musik

Böcker

Skvaller

Mat

Vin

Chips och godis

Allt annat jag tvingas ta del av: som vatten på en gås!

Hela natten lång

Fast det har gått några år så kan jag minnas hur skönt du kramas, och vill du veta någonting om mig? Jag sover numera utan pyjamas, men strunt i det, jag vill vara med dig hela natten lång.

Ååååh, aaaah, aaaah, åååh, mmm, aaaa, aaaa, aaaa, aaaaatschooo!

Björn Skifs – Hela natten lång

Ditt ex

Jag får en sådan sjuk ångest av att läsa om hur Niotillfem träffade sitt ex OCH hans nya tjej på ett bröllop nyligen. Den där vidriga Vinden och hur allt tycks gå så jävla bra för honom. Han har en snygg frisyr och en rik familj men behöver det verkligen leda till modellflickvän, boende i LA och lyxiga resor?

Undrar dock varför jag får ångest. Jag skulle själv inte bry mig särskilt mycket om jag träffade något eget ex flickvän (NOWADAYS). Okej, om min senaste kille hade en ny tjej (mycket troligt eftersom han livnär sig på dem, inte ekonomiskt men känslomässigt) skulle jag kanske få en impuls att varna henne. ("Han är förmodligen otrogen mot dig just nu och ingenting han har sagt är sant ;)") Beta-P:s tjej skulle behöva få veta att hans bacillskräck inte kommer gå över, den kommer bara bli värre, men med tanke på mina egna fobier (spyor, fiskar och höjder bland annat) känner jag i och för sig att alla har sitt, och det får man ha.

Dock: att träffa den där kvinnan som han blev ihop med strax/direkt efter att han gjorde slut med henne på ett mycket brutalt vis... Att Sandra faktiskt hälsade på henne är så vänligt och godhjärtat att jag blir alldeles besviken.

Alla är tråkiga (jag oxå)

Jag saknar så många bloggar som har lagts ned eller på is. Eftersom ströläsandet på internet är mitt fritidsintresse försöker jag hitta nya att läsa - men det verkar omöjligt. Jag kan förstå att många har gått in i ett nytt livsskede som är tråkigt för mig att läsa om, men varför finns det inte några andra tjugofemåringar som har tagit över? För mig känns det som att det var en bloggboom för tio år sedan och de som skrev då skriver i bästa fall fortfarande - men inga börjar nu.

I min jakt på internetläsning har jag lyckats leta upp ett par-tre stycken bloggar som handlar om singelliv, fester och ensamhet. De har den rätta cyniska tonen men det kompromissas med språket. Jag lyckas heller inte håller reda på vem som är vem. Hallå, vad ska jag göra, läsa en bok?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: tack gode Gud för dyft.blogspot.com.

Jag känner en...

Sista semesterdagen. Äter 30 Center till frukost och sätter mig sedan motvilligt på balkongen. När jag kommer tillbaka i morgon ska det se ut som att jag har tillbringat ledigheten utomhus.

I morse drömde jag så nasty drömmar om Basshunter igen. Kombinationen Celebrity Big Brother UK och åsynen av hans sexbilder har påverkat mig för resten av livet. Så euforisk när jag vaknade också - men träffades vi IRL skulle vi förmodligen inte ha något att säga varandra.

Släkten...

I helgen var jag på släktträff. Min svåger åkte också dit trots att han hade halsfluss. OM jag är hemma från jobbet nu? Ja. Är så deppig. Har dessutom darrningar och känner mig "flygig" efter att ha ätit Day/Night nurse i ett dygn. Kommer att missa min pojkväns 35-årsfest i vår lägenhet på lördag. Jag har gjort så få sociala grejer på senaste tiden att den där festen var min livboj. Men nu får jag i stället åka hem till mina föräldrar på lördag och gömma mig i deras gästrum.

Släktträffen då? Kul blandat med "nästa gång jag ser dig vill jag att du ska vara med barn", sagt medan moster smeker mig på magen. Så oförskämt och chockerande att jag inte ens tänker skriva något mer om saken.

Min musicerande yngre kusin, som jag inte har träffat på tio år, var också där. Jag tror att han är en sådan som till exempel ser ned på folk som kollar på dokusåpor eller teveserier över huvud taget. En annan moster noterade i alla fall att han inte drack alkohol, något hon och min mormor tyckte var duktigt. "Duktigt? Det är inte som att jag måste kämpa för att stå emot. Jag ser bara inte tjusningen i att bli full och dum. Vill jag ha något så röker jag gräs i stället". Och plötsligt var inte min barnlöshet längre kvällens snackis, vilket han ska ha tack för. Men behövde snart åttioåriga mormor verkligen få veta det där?

Andas in

Jag mejlade en av få rökare på det här stället och gick ut och rökte. Nu är jag darrig och nöjd. Fått skit för att du fikar på arbetstid? Ta en rökpaus för att lugna ned dig!

Tack för omtanken!

"Bara så du vet...

Det var snack här idag om att vissa personer fikar riktigt länge på vår enhet. Jag bryr mig inte så mycket om vad de säger om A och jag kan ta hand om mig själv - men det är inte så bra att folk tänker så om dig. Ville bara berätta om det. Jag känner att vi behöver vara bättre på det, båda två. Egentligen borde man inte fika längre än 20 minuter max… "

WHAT

THE

FUCK

?

Världen vore mycket bättre utan fula grannar

Grannen förresten? Jag tror att grannarna under honom sa ifrån på skarpen. Dagen efter hade deras "Ingen reklam tack" ersatts av "Ingen fitta tack".

Vin

Jag brukar belöna mig själv för att jag är bakis. Särskilt om jag lyckats ta mig till en klubb eller så dagen innan, trots att jag inte är mycket för klubbar. I går var jag på klubb så i dag skulle jag få äta ostbågar, dipp och läsk. Ligga inne hela dagen och så vidare. Är tyvärr ett vrak nu. Mår inte bra av att vara i ett enda rum under ett dygn.

I går gick jag först hem till en bekant. Hade en flaska vin i väskan som kändes välbehövlig. Minuterna innan jag gick hemifrån bråkade jag jättemycket med P och vi blev bara halvsams via sms.

Det bjöds dock på alkofria drinkar! Den bekanta tyckte att min vän drack osunt mycket och kvällen var en slags alkofri stödgala. Jag stod ut med att stötta i en halvtimme, sedan korkade jag upp mitt medhavda vin. Vi skulle ju på klubb sedan! Och jag hade gråtit en timme tidigare och behövde desperat en buzz.

Min kompis försökte få mig att hälla några klunkar vin i hennes glas med alkoholfritt. Jag vägrade med hänvisning till att det skulle bli dålig stämning om någon såg. Efter lite tjat sa jag att jag inte tänkte hälla i något, men att jag inte skulle säga något om hon snodde vin från mig när jag inte såg.

I efterhand känner jag att jag är en dålig kompis. Rädd att sätta ned foten eller stöta mig med någon och dessutom alldeles för vän om alkoholen. Det är tråkigt att inte få sällskap i sitt drickande.

När mitt blod pumpar i mig

Jag märker att grannen under planerar att köra en all nighter tredje natten i rad. Det innebär att jag måste sätta i öronproppar - vilket gör att jag hör min egen puls jättehögt. Automatiskt så börjar jag räkna hjärtslag och noja över takten. I natt funderade jag över hur många hjärtslag jag har kvar, och föreställde mig att hjärtat plötsligt skulle lägga av. Jag råkade se ett avsnitt av Döden döden döden, och det var nog det sämsta jag kunde ha gjort.

Har i alla fall lust att skriva igen. Men fy vad tråkig bloggvärlden har blivit de senaste åren. De jag älskade skriver sporadiskt eller inte alls. Nu för tiden läser jag D-bloggar i brist på annat. Dessutom nojesguiden.se/blogg - vilket innebär ungefär tjugo bloggar varav ungefär 3 som jag egentligen vill läsa. Varför blev det så?

HOPPAS på att komma in i skrivandet regelbundet igen. Trots eventuella ex med bra minnen som skulle kunna få för sig att åter besöka den här sidan. Sjas! Annars berättar jag om när du kysstes med din kusin. Jag har ingen lust att låta eventuella läsare begränsa vad jag kan berätta. Och jag hoppas på att inte längre få ångest och radera vartannat inlägg någon timme efter det har publicerats.

P.S. Aktiv, utlämnande och fantastisk bloggare: http://www.dyft.blogspot.se/.