tisdag 29 juni 2010

Libresse

Jag läser igenom många gamla mejl just nu. Påmindes om den här oroväckande konversationen. Läs nedifrån och upp.


fredag 25 juni 2010

Känslan

Så här:



Fast byt ut "christmas" mot midsommar.

torsdag 24 juni 2010

Roman

En bra sak är att jag har börjat skriva på en bok nu. Tre fyllda Word-sidor. Enkelt radavstånd.

Jag tycker att den börjar så himla bra. De som känner mig skulle eventuellt tro att huvudpersonen, Cecilia, är jag - Felicia. Men det är verkligen inte så. De enda likheterna jag hittills kan se är att hon är cynisk, hatar större delen av sin klass, går skrivarlinje, har en före detta pojkvän som heter Betapeter och att hon hätskt argumenterar för sin erfarenhet att tjejer får inte alls ligga automatiskt bara för att de är tjejer.

Whatever. Jag har faktiskt självinsikt nog för att inse att en biografi inte skulle intressera någon. Nyss läste jag dock igenom gamla utkast och påmindes om det mest romantiska jag någonsin har gjort. Jag var dödskär i min granne (som var kär i sig själv och en tjej han träffat en gång på Debaser, i den ordningen). En kväll var han hemma hos mig och jag erbjöd honom en körsbärshalstablett. Han stoppade den i munnen men spottade snart ut den och lade den på mitt bord. Den smakade "äckligt". När han hade gått bändade jag försiktigt bort tabletten och lade den i en liten ask. Jag sparade den i ett halvår.

Den historien tycker jag är söt, och jag kunde använda mig av den i boken. Att jag sedan, vid ett särskilt olyckligt tillfälle, slickade på halstabletten kan jag utelämna.

Everybody's happy nowadays

Inte för att överdriva men det känns oftast som att jag badar i en pool fylld med kokande tårar. Men det kanske är sommaren som dödar mig? Inte bara det att jag avskyr värme, solsken och insekter utan också att alla i min omgivning älskar det. På hösten är folk på lite mer normalt humör. Just nu är de galet lyckliga, och skillnaden mellan dem och mig blir väldigt tydlig.

torsdag 17 juni 2010

Mama's been real real bad

När jag tittade på Spung för första gången noterade jag en bra låt. Den var morbid och hade mixats ihop med Prodigys Firestarter. Man kan med fördel ignorera videon när man lyssnar på detta klipp:



Senare insåg jag att det var en Eminem-cover. Och i dag fick jag veta att Bonnie & Clyde är en fortsättning på Kim (ursäkta den usla stavningen, it wasn't me):



KIM! Varför lyssnade jag på It's not right but it's okay med Whitney Houston i ett år när jag borde ha lyssnat på det här? "It's not right but it's okay. Close the door behind you, leave your key. I'd rather be alone than unhappy" versus "Don't you get it bitch, no one can hear you? Now shut the fuck up and get what's comin to you. You were supposed to love me. {*Kim choking*} NOW BLEED! BITCH BLEED! BLEED! BITCH BLEED! BLEED!"

Fast det är inte den delen jag gillar mest, det är i stället:


Inte för att försvara hustrumisshandel/mord men Gud vad jag känner för honom. "Oh my God, I'm crackin' up. Get a grip Marshall."

Ett tips, om man liksom jag är elva år efter.

måndag 14 juni 2010

En kråka i halsen

Sara påminde mig om en scen när Gulletussan sitter hos en terapeut och bortförklarar sin gråtiga röst med en "groda i halsen". Något liknande hände mig för ett tag sedan, fast det kändes mer som en kråka. Vi tvingades läsa upp små texter som vi skrivit under lektionen. Jag återanvände det jag nämnde här någon gång, att jag sagt att jag gråtit mer under Six feet unders säsongsavslutning än jag antagligen skulle göra på min mormors begravning. Ett kul skämt. Men jag blir hemskt nervös av att prata inför folk. Så framåt slutet uppstod en nervös kråka i halsen som fick min röst att brytas. Jag var ändå precis klar, så jag tyckte det var okej. Alla har vi inte gått rätt och rik i tre år. Jag tittade upp för att motta uppskattande, eller i alla fall hövliga, skratt, men vad som i stället mötte mig var förskräckta blickar. Läraren som försökte trösta mig. Som att jag hade skrivit en gråtig text om min mormor som jag gärna ville läsa upp för klassen, som stod mig så nära.

Usch.

2 ÅR TODAY!

I dag är det två år sedan jag och Beta P träffades. Det var på Marie L. Dagen till ära har jag blockat mig själv från Last.fm. Jag orkar inte längre sitta och vakta och undra varför han inte har spelat någon musik på hela kvällen. Och skulle det i framtiden någon gång stå att han har lyssnat på Lars Winnerbäck så kommer jag förstå att han slutligen har träffat sin nya tjej och bli ledsen. Liksom, du bytte Animal collective, Of Montreal och Final fantasy mot Lars Winnerbäck!? Jag gråter i förväg.

Förresten så skrev jag något i min essä om att Spung innehöll ovanligt mycket bra musik. Hon som hatade allt anmärkte då: "Vad menar du med bra musik? Det betyder ju olika för alla. Det är så subjektivt det där :-)". Håller inte med. Ratatat är bättre än Ratata. Oavsett vad din mormor tycker så är de det! Det är en objektiv sanning. Och här kommer en annan: jag hatar kritik :'-(. Orkar inte mer.

söndag 13 juni 2010

I thought I'd come by

En sak som är bra med sommaren är att många ställen börjar ha gratis inträde ända till klockan tolv. I fredags lade jag noll kronor på att få höra Pass this on och Final fantasy spelas ute. Jag dog? Ropade till Anna på dansgolvet: "Du är transvestiten och jag är Olof! Nej, vi byter!". Honestly.





Inget slår Pass this on. Mitt stoltaste ögonblick är en gång på Ikea för många år sedan. Jag bar tröjan ovan och killen i kassan stirrade konstigt, och var så paff att han inte märkte att jag försökte få betala. Sedan bondade vi lyriskt över min tröja och det var världens bästa känsla. Fast sedan fick jag betala ändå.

En annan sak som hände var att några engelska journalister kom fram till oss. Som jag förstod det ville de att vi skulle ställa upp på en bild som skulle representera singelstockholm. Vi skulle stå tillsammans med en man. Jag tror jag vet varför de gick med så självklara steg mot mig, och det var för att jag bar ett leoparddiadem. Visste att det signalerade desperat cougar. Kommer inte använda det igen.

Norra stationsgatan

Jag minns fortfarande kommentaren: "Du bloggar om köttfärslimpa? Intressant...". Liksom gumman/gubben, jag skrev om att jag hade satt en bit köttfärslimpa i halsen och inte fick luft. FOLK DÖR AV DET. Köttfärslimpan var inte huvudperson i mitt inlägg. Jag publicerade inget recept.

Trots det hemska minnet tänker jag nu blogga om något till synes ointressant. Min nya lampa. Här är den släckt:



Här lyser den:

Jag älskar mitt hem.

Skrivet för ett tag sedan. Bearbetat i dag

Jag satt på ett fik tillsammans med Sara och hennes syster när jag noterade att de stirrade på något. Själv rörde jag inte en min eftersom jag har som stolt regel att aldrig titta när ovanligheter händer. Halkar någon på en isfläck ska den i alla fall slippa skämmas inför mig. Står någon och sjunger möhippesånger på tunnelbanan kommer inte jag skänka någon uppärksamhetstillfredsställelse. Och så vidare. Enda gången som detta har gått dåligt var nog i januari. På väg ned för trappan vid St Eriksplan hörde jag att en person precis bakom mig ramlade. Jag var noggrann med att inte rycka till ens lite - och vandrade vidare. Först hundra meter senare insåg jag att folk hade börjat springa mot den fallne mannen. Och sedan kom ambulansen.

Anyway. Jag kunde inte låta bli att titta när jag hörde ett dödsångestosande skrik från en av gästerna. Där stod en man och boxade mot en galen duva. Jag får ett hysteriskt skrattanfall nu när jag skriver det här. Men då var jag livrädd. Fågeln flaxade envist i den skrikande gästens ansikte, men jag visste att den kunde ändra riktning när som helst. Några dagar tidigare hade jag skrattat ihjäl mig åt detta:



In my face. Bokstavligen, nästan. Livet imiterar än en gång konsten. Eller i alla fall en rätt okej teveserie som funkar att kolla på när man egentligen borde läsa läxor.

Alla som såg senaste avsnittet av Party down vet för övrigt att revenge is a dish best served. Med andra ord hade jag gärna sett att de satte upp rabiesduvan på menyn. Det var rätt generöst av mig att tänka att den kanske var ond på utsidan men god på insidan. Dessvärre är större delen av Copacabanas klientel vegetarianer, så en gäst liksom plockade upp duvan och släppte ut den i friheten. Skönt, men något av ett antiklimax. Ingen vann.

Tillägg

Alltså, man vill inte bildgoogla Basshunter. Särskilt inte fram till sidan tre, på Nudecleaners blogg. Högst upp, tredje bilden från vänster.

Feel the bass generation

När jag tog en eftermiddagstupplur i dag drömde jag att jag blev sexuellt utnyttjad av Basshunter. Det är ovanligt men normalt. Man styr inte sina drömmar. Mindre okej är väl det att jag blev besviken när jag vaknade och insåg att det var en dröm. Jag är fortfarande lite nedstämd, på riktigt. Fuck me (snälla, Basshunter).

Jag tror att mina känslor beror på Celebrity Big Brother UK. Då hejade jag på B-hunt, så klart. Han var äcklig men snäll. Gullig men patetisk. Lång men lång näsa. Ambivalensen när det kommer till honom! Den borde inte finnas där - Basshunter är inte killen för mig. För att komma på rätt köl igen ska jag tänka jättehårt på Patrick Wolf hela kvällen, ända tills jag återigen somnar. Fast han är bög eller?

tisdag 1 juni 2010

Nice one!

7 maj

Andreas K1eerup: Det är alltså jag som är ett otroget svin, big time looser, det jävligaste man kan göra mot någon, jag har förstört för min flickvän och inte varit närvarande för min son.

V: Vad fan säger du? De va inte bra:-( Varför skriver du det här....inte bra, inte bra:-) Alla kan vi göra fel....man får gå vidare bara! Kram

A: Andreas,du finns i mina tankar,jag vet att du är en "skitfin" man med så många underbara sidor!Låt ingen trampa på dig,allra helst du själv!!♥ Kramar...

Andreas K1eerup: Ni är så jävla töntiga alla jävla ja sägare. Jag förstör en familj fattar ni inte det.

7 maj, några timmar efter det värsta kokainruset

Andreas K1eerup: Någon kapade mitt konto. Nu är det jag igen dock utan mobil

M: Haha jag misstänkte att det var nåt lurt. Skönt att du är du igen. :)

C: Det är inte klokt vad "trollen" håller på....Då fick jag en förklaring i.a.f...:)

31 maj

Andreas K1eerup is single.

Hyvens kille det där!