Hur jag bor

När allt känns rätt bra dyker alltid nåt upp som jag måste älta. Har små topics i bakhuvudet att dra fram så att jag aldrig kan känna mig riktigt tillfreds.

Men den här grejen oroar mig ganska konstant, och är återkommande så fort jag har tid att tänka på det.

Vi flyttade ju till hus för ett år sedan. Och jag vet inte om jag trivs.

Har inte klarat av att säga det här till någon annan än Peter. Det känns så jävla hemskt att vi kanske gjorde ett misstag. Oåterkalleligt också eftersom det blev budkrig och vi köpte till överpris samtidigt som priserna nu har sjunkit. Vi kommer liksom inte härifrån. Huset var billigt men har svinhög hyra, det har inneburit att jag nästan går back varje månad. Hur det ska gå ihop med föräldrapenning vill jag inte ens tänka på.

Trean utan hiss hade jag kanske inte stått ut med att hyra mer. Men Vällingby var fan så mycket trevligare än området vi bor i nu. Jag blir deppig av industriområdet och motorvägen som ligger så nära oss. Gängen som driver runt och spottar på golvet på tunnelbanan och skriker efter en. Sorry men jag får fan panik av tanken på att John ska växa upp i det. Den lååååånga färden till jobbet varje morgon i skakig gammal tågvagn som är så högljudd att man inte kan lyssna på podd eller musik. Förskolan där de har en utflykt per år och ingen egentlig pedagogik. De många grannarna som inte hälsar, jag har i och för sig också slutat.

Nej, jag vet inte. Jag bara trivs inte alls. Huset är mysigt MEN det springer råttor i väggarna som skrämmer ihjäl mig och det är insekter och flugor och skit hela tiden som får mig att tappa sugen helt.

Jag vill kanske flytta tillbaka till Nyköping. Utnyttjar inte storstaden överhuvudtaget längre. Vill kunna cykla till jobbet och kunna gå ned till centrum. Ha en jävla person i alla fall som kan ställa upp som barnvakt. Mina föräldrar ska dock, till min stora sorg och förvåning, flytta ifrån staden så fort pappa går i pension.

Peter vill flytta tillbaka till sin hemstad. Han älskar det stället på ett sätt jag tycker är sjukt. Jag har väl i alla fall 60% hatkänslor för Nyköping. Men Peter prenumererar fortfarande på lokaltidningen och är livrädd för att John inte ska ha samma dialekt som han.

Där har han tusen vänner och jag skulle bara bli ett bihang som följer med. Ingen chans att träffa egna kompisar i en så liten ministad där alla redan känner varandra osv osv. Där skulle jag ruttna bort. Min nya stad skulle åtminstone behöva ha ett Lindex.

Kan någon bara... bestämma nåt åt mig?