Jag var ju på en jobbintervju förra veckan. Och för några veckor sedan också, för den delen. Båda gångerna som receptionist. Didn't get it! Eventuellt för att jag har pluggat journalistik i tre år och för att hela mitt CV består av journalistjobb, förutom de somrar jag jobbade som receptionist för länge sedan. "Men det är ändå egentligen min dröm att bli receptionist, det är mitt kall medan skrivandet endast är en hobby." Hrm. Jag har till och med börjat säga att jag skriver en bok på min fritid och att det räcker som utlopp, på dagarna vill jag helst av allt bara administrera.
Men ska jag berätta en sak? De gånger jag har varit på receptionistintervjuer har jag känt en stor klump i magen. Senast på en reklambyrå där de sa att jag inte hade några bestämda lunchtider eftersom de kreativa "stökade till" så mycket i fikarummet. Det blev till att springa och plocka efter dem mest hela tiden så att inte kunderna skulle få ett dåligt intryck. Men om de brydde sig så mycket om vilket intryck de gav borde kanske copywriterna visa att de faktiskt kunde hantera diskmaskinen som stod i samma rum?
Att de visar så pass lite respekt att de inte ens plockar undan maten efter sig säger allt om dem. Det var tydligt att städning inte ingick i receptionistens uppgifter, men att det tvunget blivit så ändå. Och där gör klumpen i magen entré, när jag inser att de tror att de är så mycket bättre än jag. Jag vet att det inte är sant och därför skulle det bli svårt att jobba där.
Med det sagt hade jag ändå lätt tackat ja. Men slutar det med att jag blir en uppassare till, inte sådana som behöver hjälp utan sådana som kräver den ändå, ja, då kommer jag inte att vara särskilt nöjd.
MVH
Peggy Olson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gud vad jag plockar undan på mitt jobb. När konsulterna har ätit mellis ligger det klumpar av filmjölk och müsli i diskhon och alla tallrikar och bestick står naturligtvis kvar där i. Diskhon befinner sig alltså ca 1 dm ifrån diskmaskinen. Om ens det!
Du sätter verkligen huvudet på spiken, det är ju inte så att de BEHÖVER hjälp men... om jag ändå är där så? Eller?
min mamma och syster sa, oberoende av varandra, samma sak: sätt upp en lapp där det står "din mamma jobbar inte här". de trodde de var jättesmarta, helt oberoende av varandra. jag skulle personligen i stället rekommendera ett uppror! konsultfittor! du är ändå där, men det är de också!
Blä. Förr i tiden jobbade jag som städare åt ett arkitektkontor, och dom var tydligen också såna där jättebebisar som inte kunde hantera en diskmaskin. Eftersom det inte ingick i avtalet vägrade jag att diska åt dom, och då började dom komma med vaga klagomål till min chef om att dom inte var nöjda med städningen. Men dom kunde liksom inte spotta ur sig att problemet var disken. Antar att det är pinsamt att erkänna att man som vuxen man inte klarar att skölja ur sin kaffekopp. Jag slutade där.
Skicka en kommentar