Pimp

Nu är jag tillbaka från verklighetens stad Katrineholm. Jag har hälsat på hos min mormor och haft det väldigt gemytligt bland bakelser, romaner och korsord. Den första dagen insåg jag dock att jag kunde använda Iphonen som ett modem, så den internetfria veckan uteblev. På måndags morgon fick jag också ett mejl om att jag hade en jobbintervju på tisdagen. Det snodde ganska mycket tid från mig och mormor. På måndagen panikshoppade jag kläder och på tisdagen var jag i Stockholm. Så här såg jag ut (taget i spegel för säkerhets skull):



För första gången i mitt liv såg jag ut som en dvärg. Trodde inte ens det var möjligt, men med en kjol i just den knähöjden fungerar det faktiskt. En kul grej är att jag sms:ade Sara och meddelade att: "Jag står på Axelssons och har köpt Mad men-värdiga kläder inför i morgon". Liksom hello, Mad men-kläder finner man inte i den affären. Något ödmjukare konstaterade jag några timmar senare att min klädsel nog snarare liknande Rory Gilmores påtvingade high school-stil.

När jag nästa dag såg en av mina HBO-serier vandrade tankarna i stället till:



Tanya i Hung. Älskar henne men... nej.

Dagen blev heller inte mycket bättre. Jag gick och åkte vilse på vägen till intervjun. Vid ett tillfälle stod jag på Östermalmstorg, svettig och svimfärdig, och ropade ut siffrorna till ett telefonnummer jag försökte memorera (det till arbetsgivaren för att fråga var jag var). Lämnade intervjun med en känsla av att jag inte kommer få jobbet. Och jag vill bara gråta när jag tänker på att jag gick och handlade nya kläder inför mötet. De där kläderna.