fredag 5 augusti 2011

Heartbreak

Det var en kille som jag träffade två gånger bara. Vi drack vin och diskuterade musik, teveserier och gemensamma bekanta (= bland annat Martin dårå). Vi hade en fin om än sporadisk sms-kontakt och jag kände att här var en väldigt bra kille. Därför mådde jag dåligt när jag fick ett nytt sms från honom, efter att jag inte svarat på de senaste, där han frågade om vi skulle ses. Kände att det var dags att vara ärlig och förklara att vi inte skulle det, eftersom min tystnad visst inte talat sitt tydliga språk. Så då skrev jag att det nog var en dålig idé för att jag gillade någon annan men att jag hoppades att vi ändå kunde vara kompisar. Sedan stängde jag av ljudet på telefonen och satt och stirrade ut genom fönstret, helt illamående. Innan hade jag sms:at Sara: "Stackars fina han. Jag hatar verkligen att göra någon helt oskyldig ledsen, det känns för jävligt. Han hade antagligen gått och hoppats och börjat göra planer för framtiden." Tror jag till och med klämde fram en tår?

En halvtimme senare hade jag fått svar:


1 kommentar:

SARA sa...

Men män alltså! GUD! HAhahaha! Dör på dem och deras storhetsvansinne.