The Orphan

I dag skulle jag ha varit på bröllop i Örebro. Hade bokat lyxrum (visserligen på Scandic) och skulle använda Faceprodukter, bada bubbelpool och dricka drinkar innan. Nu delar Peter rum med sin kompis Markus i stället (som avbokade sitt rum när han fick höra att jag var sjuk) och jag vet att Peter kommer att skeda honom i natt, precis lika intensivt som han brukar göra det med mig. När hans kompisar sov över här och vi gick på Todd Rundgren så råkade Peter somna på luftmadrassen med sina kompisar. På morgonen, när jag skulle till jobbet, såg jag honom ligga och hålla om sin barndomsvän Andreas. Det fick mig att känna mig ospeciell.

Jag är i alla fall hemma för att min magvärk fortfarande inte gått över. Har tvingat mig till jobbet alla dagar utom i går, men varje steg gör så jäkla ont. Doktorn trodde på magkatarr eller mild blindtarmsinflammation. I vilket fall som helst fick jag ingen medicin. Och jag gör nästan ingenting annat än ligger i sängen och undviker alkohol och sötsaker.

Det ger ju tyvärr mycket tid till eftertanke. Och jag tror min mamma har sagt upp bekantskapen med mig. Förra fredagen skickade hon det alldeles totalt efterblivna sms:et:

"Bara så du vet ska du bli moster. Kram mamma."

Tack så jävla mycket för det smidigt framförda meddelandet. Efter att jag förklarat att det där inte var ett normalt sätt att berätta något sådant (som hon visste att jag inte skulle bli glad för) - och sagt att jag inte ville prata om hela den här grejen överhuvudtaget med henne eftersom den fortfarande känns jobbig och jag inte pallar hennes, gissar jag, dumglada mormorskänslor - lät hon bli att svara. Och vi har inte hörts sedan dess. Den människan vet inte ens att jag kanske har blindtarmsinflammation. Jag hoppas att jag blir ännu sjukare och att hon ångrar sig djupt. Men egentligen tror jag att hon känner att hon kan släppa mig helt nu när hon har det framtida barnbarnet att ägna sin tid och kraft åt. Jag har alltid varit ett sorgligt substitut när min syster inte varit närvarande. Martyr, jag vet. Men i mina tankar spårar jag ännu mer - här kan jag sudda åtminstone det allra värsta.

Jag tror vi skulle kvala in hos Ricki Lake nu. Trots att det här gör mig jätteledsen så kommer jag bara inte höra av mig till henne. Det händer inte.