Jag minns när jag skulle träffa min dåvarande
pojkvän och ”prata ut”. Det var osäkert om vi skulle fortsätta att vara ihop.
Han hade sagt att vi nog kanske inte passade ihop, jag hade sagt att det gjorde
vi visst. Jag avskydde mig själv för att jag förnedrade mig genom att ens
befatta mig med honom. Men nu skulle vi prata, och jag hoppades att vi skulle fortsätta
vara tillsammans.
Efter jobbet åkte jag till hans lägenhet och ringde
på dörren. Det tog jättelång tid innan han öppnade. Han kramade mig och vi
pussades. Jag hörde att det skvalade i toalettstolen som just spolats i.
”Det är jättevarmt ute och jag är alldeles svettig
och pollenallergisk, så jag går på toa innan vi pratar.”
Jag gick in på toaletten och snöt mig. Öppnade
toalettlocket för att slänga i mitt papper. Och där låg två bajskorvar som inte
lyckats spolas ned. De hade hunnit lösas upp lite också så att det flöt många
små partiklar i vattnet.
Illamående gick jag tillbaka ut till vardagsrummet.
Han ville ligga i mitt knä i soffan. Pratade med bebisröst och vilje fojtsätta
vaja ihop me mej. Tittade på honom och tänkte för en sekund: vem. fan. är. det.
här.
Sedan fortsatte vi vara ihop. Men bara i några
dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar