Varenda gång som jag är på besök hos min svärmor råkar hon vid minst ett tillfälle kalla mig vid min pojkväns ex namn. De första gångerna log jag generat och låtsades som ingenting. Senast sa jag långsamt och tydligt att: "Felicia heter jag". Efter fyra år tillsammans hyser jag inga förhoppningar om att det här oskicket någonsin ska ta slut. Jag är övertygad om att hon inte gör det med flit men jag blir irriterad som fan, kan inte förstå hur det kan vara så svårt att lära sig ett nytt namn. Samtidigt har jag själv ju nästan bara dejtat killar som har hetat Peter och Martin så jag har gjort det enkelt för både mig själv och mina föräldrar.
Dock stor lust att börja kalla henne Margareta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar