söndag 7 februari 2016

Sonen

Nu har jag en son!

För två månader sedan åkte jag, väl planerat, in till förlossningen i Solna. Fjorton dagar över tiden var det dags att sätta igång den förlossning jag fruktat så mycket att den knappt var efterlängtad, trots den evighetslånga graviditeten.

Natten innan tillät mina nerver mig sammanlagt två timmars sömn, sedan åt jag en bastant grötfrukost och åkte mot sjukhuset med vetskapen att jag skulle komma tillbaka som en mamma.

Vad ont det gör med värkar. Jag blev igångsatt klockan nio på fredagsmorgonen och barnet dök upp först på lördagseftermiddagen med ett akut snitt. Utan både sömn och mat var det en rätt katastrofalt hemsk tid.

Att rullas in i ett operationsrum med ett tiotal grönklädda är sjukt läskigt. Blivande pappan hade svimmat redan vid epiduralen tolv timmar tidigare och var inte med. Varning för bad mom men jag insisterade på lugnande. Lugnande är det finaste jag vet. Neurotiska nervösa jag skulle vara en så mycket bättre person om jag bara hade fri tillgång.

Oroande: de flesta läkare verkar vara i tidig trettioårsålder med överklassbakgrund och hipsterattiraljer. Mitt i operationen skämdes jag över att visa mig i glasögon för snygga killar som jag lika gärna kunnat träffa i en bar (OBS! De hade inte gått hem med mig).

Sedan kom den lilla herren med ett skrik och ingenting har varit sig likt sedan dess. Han är så jävla söt och när han har sovit ett tag saknar jag honom och vill nästan väcka.

Lille John. Lil John.

1 kommentar:

SARA sa...

Åh!! Så pass fint detta. Lil'John! ❤️