Jobbet

Jobbet alltså. I måndags var jag både hemma sjuk OCH lade upp en bild på en färdigbäddad spjälsäng på Instagram. Stort misstag.

På tisdagskvällen fick jag ett sms där det stod något i stil med: "Måste varna dig för K. Vi på enheten pratade om att du var sjuk och att vi var oroliga. K sa då till chefen att du minsann lagt upp en bild på en färdig spjälsäng, så att SÅ sjuk kunde du ju inte vara..."

Som att jag stannat hemma för att snickra och okynnesinreda i hemmet. Blev så upprörd. Och fick då dessutom ett mejl från chefen som undrade hur det egentligen stod till då "alla har hört att du bäddat klart spjälsängen".

Det fina i denna kråksång: samma kväll hade jag en tid hos doktorn - och han sjukskrev mig fram till förlossningen! Svepte med andra ord in på arbetsplatsen dagen därpå för att helt plötsligt packa ihop mina saker och inte komma tillbaka på ett år. Innan jag drog blockade jag även skiten ut K på alla sociala medier. Hennes sista ord till mig var: "Det ska bli så kul att se bebisen på Instagram sedan." No, you won't :).

Innan jag åkte till jobbet i onsdags var jag en sväng hos barnmorskan. Mitt blodtryck var plötsligt mycket högre än vanligt, och det fanns ingen tvekan om att det berodde på min livrädsla för att berätta på jobbet om sjukskrivningen. De tog det dock väldigt bra, och jag är så lättad över att slippa kämpa mig till och igenom arbetet varje dag. Mår dåligt på de flesta sätt så här i slutet och jag vill få en chans att vila upp mig inför förlossningen och allt som kommer efter den.

I helgen har jag mest vilat och ätit allt som är gott. Så fort jag varit utanför hemmet har jag vägrat att logga in på sociala medier ifall det på något sätt skulle synas att jag inte ligger nedbäddad, helt utmattad i min säng. BRÄND.