onsdag 12 september 2018

Språkstörning

Har även tampats med ångest över John-relaterade grejer. Han har varit rätt sen med talet så vi övertalade BVC om att få en remiss till logopeden. Väl där sa de att han var så liten än så det gick inte att säga något, förmodligen var det ingenting.

Över sommaren började han prata sååå mycket mer, om än otydligt, och vi tyckte att saken var löst. Peter gick ändå på uppföljande avslutningssamtal hos logopeden eftersom de rekommenderade det.

När han kom hem därifrån hade John fått en preliminär DIAGNOS. Peter var nonchalant kring det hela och nämnde det efter ett tag i förbifarten medan han stressat letade efter jobbmobilen. Jag däremot, undrade: WTF?! "Vi har fått papper, du får läsa på själv. Jag har bråttom nu."

Så ja, jag läste på, och googlade sedan så klart. Den språkstörning som logopeden misstänkte lät för jävla allvarlig. Inte direkt något man snabbt ögnar igenom och sen inte tänker så mycket på. På nätet kunde jag läsa om speciallärare, specialförskolor, problem med att få vänner, dyslexi och samband med adhd och autism.

Jag smsade diagnosen till min mamma som ringde upp och sa att hon "finns där". Till och med pappa ringde upp när nyheten nådde honom. "Det här tar vi oss igenom för Johns skull."

OM jag ringde Peter och undrade vad fan logopeden sagt egentligen? Han blev också förbannad när han läste på och insåg vilken allvarlig diagnos hon slängt sig med. Jag ringde till henne för att försöka förstå och hon bad om ursäkt för att hon kanske oroat oss. Men jag förstår ändå fortfarande inte om vi bör vara oroliga. Jag är det.

Från och med årsskiftet ska vi gå till logopeden två gånger i veckan med John. Det är mycket. Och det har jag btw inte nämnt för min chef än...

Nu hoppas jag bara att det ska gå bra för min älskade son! Innan hade jag liksom tagit det för givet. Och jag tyckte det var jättegulligt att han kallar sin mormor för "foffo". Nu får jag bara ångest när han säger det.

1 kommentar:

Tove sa...

Hej! Jag vet inte egentligen vad jag ska skriva men jag skriver ändå. Jag är språklärare och språkpositiv men har tyvärr läst på för lite om språkstörning. Jag tror dock att även han kan träna upp en språklig nivå, eller? Och om det är träna som gäller så är det ju bra om ni får hjälp med hur ni ska göra osv, av en logoped eller liknande. Men kanske är han liten än och kommer inte alls behöva allt det där special som du skrev, t ex specialförkola. Men antagligen kommer förskolepersonalen också behöva fräscha upp minnet ang. hur de ska jobba med honom rent språkligt.

Jag hoppas att ni får stöd i detta och att ni, tillsammans med proffsen, kan hjälpa er son att utveckla sin språkliga förmåga så långt som möjligt!