Svartsjuka

För två veckor sedan skulle jag och Peter på en invigning. "Oskar kommer med all säkerhet att vara där. Men vad fan, någon gång måste vi ju möta honom - och jag bryr mig inte. Allt är lugnt."

Så vi stod där och drack drinkar och pratade med några andra när O anlände framåt åttatiden. Peter - helt vild av välvilja - hoppade och vinkade så att han skulle se oss. Han kom fram och kramade oss båda. Det var andra gången han gjort det inför sina och Peters gemensamma kompisar - jag undrar om de vet? Min stint där jag bytte mellan två vänner på mindre än en vecka kan inte ha lämnat ett gott intryck.

Kramen borde i alla fall ha signalerat att allt var lugnt, så jag började prata med honom om Breaking bad, vår gemensamma bekant, min gamla chef och så vidare. Catch up.

När jag och Peter gick hemåt hade han hunnit dricka rätt många öl. "Värst vad bra kompisar du och O är. Du. Kanske. Borde. Vara. Ihop. Med. Honom. I stället!"

Det var som att vi hade haft en tävling i obryddhet innan. Peter hade själv bestämt med Oskar att de skulle börja gå och träna på Friskis och Svettis tillsammans, samt att de skulle gå på klubb på fredagen. Men i ärlighetens namn var det ju rätt obekvämt. Vi somnade sams - men på morgonen klockan fem vaknade vi av att Oskar skickade en Wordfeud-utmaning till Peter.

Och på fredagen gick de på fest tillsammans. Jag låg hemma och sov. Klockan tre vaknade jag livrädd av att någon knackade någonstans, på dörren eller på ett fönster. Försökte somna om, men så kom nyckelljudet och Peter skuttade in och slängde sig fullt påklädd i min säng. Pretty pretty full. Fnittrig och upprymd efter en bra kväll.

"Det var jättebra musik! Jag träffade många bekanta, rökte en cigg och fick världens niccokick, dansade, pratade!"

Jag tyckte det var bra att han hade haft roligt.

"Men den där jävla Oskar. Om jag hade varit ett lodjur hade jag klöst honom i ansiktet!"

Mm. De två har nu kört fem Wordfeud-matcher. Matcherna går ut över vår relation eftersom Peter sitter med telefonen konstant och vägrar lägga något annat än rullningar och X på tripleword-rutorna. Allt är inte lugnt.

Inte med mig heller så klart. Jag drabbas av svindlande svartsjukekänslor då och då. Att flytta in i en lägenhet där någon annan flickvän redan bott är till exempel lite irriterande. Plus att tusen andra flickvänner har sovit i hans trasiga säng. I går skulle jag baka en äppelkaka när han var på jobbet. Passade på att sitta ned i vardagsrummet med alla ingredienser eftersom jag var ensam hemma - och råkade sparka ned några papper med min fot. Lyfte upp det översta och såg en jäkla lista på ställen han och ett ex skulle besöka när de var i New York tillsammans. Min första instinkt var att lämna pappret framme, synligt på bordet som en tyst anklagelse när han kom hem. Men sedan insåg jag att det var stört - han hade ju inte gjort något fel. Så jag lade tillbaka pappret där det skulle vara. Inte. Gyllene medelväg: jag rev sönder det i tusen bitar och lade det sedan under några äggskal i soptunnan.

En timme senare skulle jag ta en lapp ur ett anteckningsblock för att skriva gullig grej med budskapet att det fanns äppelkaka. Första sidan i detta block: en julklappsinköpslista till ett annat ex! Hon skulle få en Filippa K-tröja och ett stickset. Lucky her! Det var tyyyyp roligt by then. Så jag släppte hela grejen och orkade inte bry mig mer. Men...

Vore jag ett lodjur skulle jag klösa dem i ansiktet.