Hörde just pappa prata med min lillasyster om hennes gnälliga kompis Anna. "Tror du inte hon bara är avundsjuk då? Hon har inget jobb utan studerar och har det knackigt, ingen pojkvän och bor ensam. Precis som om hon vore någon världsmästare."
Del 2, min syster till mig i går: "Jag har ingenting gemensamt med Karin längre. Sandra och jag fikade med henne här om dagen och hon bara pratade om hur hon festade, blev full och jagade killar. Vi ba: 'Okej, nu ska vi gå hem till våra sambos och tvätta'. Så himla omogen".
Vet inte varför detta gör mig obekväm? Men sur, det blir jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tror du inte att din pappa och syster bara är avundsjuka då? För att dom är dumma och du är smart?
Ps. Ursäkta förolämpningen mot din familj men min bedömning var att den i sammanhanget var nödvändig. Ds.
Haha. I min värld: Man bah *pratar om sina fester och ragg* och ens polare bah *nu ska vi hem till våra killar och tvätta* och man bah *så jävla tråkiga*.
Det vore mest skönt om man inte höll på och värderade såklart.
znai: tror tyvärr inte de inser att jag är smart och de dumma. hemskt ouppskattad här. pappa försökte dock bota mig häromdagen genom att föreslå en blinddejt med en rörmokare på hans jobb. får se vad som händer! om vi blir ihop eller inte.
nån bara: du har så rätt! fast så himla många ragg har jag inte att komma med som motvikt till deras TRYGGA LIV. fick jag hångla lite oftare skulle jag dock kunna känna att det var jämnt.
Skicka en kommentar