alltså vad i helv... någon kommenterade här att jag kanske inte borde skriva om att jag gråter ifall han läser min blogg. men varför inte? det är slut liksom. för min del ganska självklart att jag är ledsen, och jag försöker heller inte spela svår eller obrydd. plus att han med nittionio procents säkerhet inte läser här längre. det är liksom inte ett rop på hjälp till honom om det var det du trodde, m.
u cunt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
der var ingen bitchig tjej-snap-kommentar. och jag vet inget om er, så kanske borde det inget skrivits alls. det jag menade var: kanske ska man försöka må lite jävla bra. jag har läst här en evighet och ofta blir det så himla ledset. men min kommentar blev allt annat än upplyftande. sorry.
It cOUNTS
sorry igen. dålig vits.
Från Malin. Igen.
Men kalla mig för dryg fitta om du känner för't.
men herregud blir man dumpad ska man väl vara ledsen!!!!! och jag tror inte att en "välmenande" ryck upp dig-kommentar kan vara just välmenande, när någon mår jävligt dåligt.
men verkligen. det tog slut för exakt en vecka sedan, out of the blue. tänker nog fortsätta vara ledsen åtminstone nån vecka till. sedan kan jag testa att uppskatta livet igen.
klart man får vara ledsen när man förlorar någon som var viktig, dessutom vet väl alla som bloggar att man ofta skriver av sig just när man är nere. Det svarta filtret försvinner ju alltid till slut, grejen är ju att det aldrig känns så just då. Om man bara kunde rycka på axlarna och cheer up så skulle man ju, men dumpning är ju lite som...avgiftning.
Herregud, bloggen ska väl vara en ventilationskanal!! Ofta kanske man tillochmed känner mindre än vad man skriver, eller kanske inte får ut så jävla mkt av att skriva när man mår bra. Du har all rätt att vara hur jävla ledsen och skriva om det hur mkt du vill! Folk kan ju skita i att läsa om det inte passar. Dessutom tror jag att chanserna att bli glad igen ökar om man vågar vara ledsen.
Skicka en kommentar