Sommaren har i alla fall varit bra. Jag bor precis
vid bron där man går över till Reimersholme, vilket har inneburit sim och bad
varje dag. Så länge jag blockerar tankarna på att det finns fiskar kan jag
ligga i vattnet i minst en timme. Blir ärligt talat lycklig och upprymd av att
bada. Kanske är det så freaks känner när de joggar eller tränar på gym?
På midsommar tog jag och Peter bussen upp till
Norrland för att tillsammans med tio andra hänga i en sommarstuga och konstant
äta jättemycket mat.
Tyvärr hade stugan en jättekonstig toalett. Jag får
tårar i ögonen när jag skriver om den, för i efterhand har jag förstått att de
är ganska vanliga och att jag eventuellt kommer att stöta på en liknande någon
gång igen. Den bestod i alla fall av två olika hål, och så skulle man själv
reglera (genom att flytta på sig fram och tillbaka och hoppas på det bästa) att
kiss hamnade i ett hål, och bajs i ett annat.
Jag som redan har problem med att använda vilken
toalett som helst när det finns andra människor i närheten, fick lite panik av
åsynen.
När en av de andra deltagarna dessutom kom fram till
stugan trots förmodad magsjuka var jag nära att ta bussen hem igen. Men i
stället lyssnade jag uppmärksamt på instruktionerna om hur man fyllde en
tekanna med vatten för att spola i bakhålet på toaletten.
På midsommarnatten skulle några av oss nattbada och
jag gick in på toa innan. Då hade någon använt fel hål, och misstaget gick
absolut inte att spola bort eftersom hålet där fram var ungefär lika stort som
en urinrörsmynning. Trots att jag börjat dricka vin vid femtiden den dagen
mådde jag ganska dåligt av den synen.
Några minuter senare hörde jag att någon annan gjort
samma upptäckt som jag. Beredd på en stund av samförstånd sa jag då: ”Jag såg
det också! Visst var det vidrig?” Hon svarade: ”Den som upptäcker det måste
ju ta bort det.”
Eftersom hon var den som sist gjorde upptäckten tog
jag på mig mina skor och gick bort mot vattnet. THE END
… Tills på lördagen då jag kände att man kan faktiskt
inte vänta ända tills söndag eftermiddag med att gå på toa igen. På
eftermiddagen var alla förutom Peter och jag utomhus. Jag smög ned till
toaletten och yogaandades för att slappna av tillräckligt. Men liksom: det tar
ett tag. Mental spärr och stress och sådant. Och så kom den där personen som
städat toaletten natten innan och knackade på – tre gånger. Då ger man liksom
upp.
Pelle hade pekat mot ett grått utedass som man kunde
se från entrén. Med ursäkten ”Jag behöver lite ensamtid. Nej, du får inte följa
med” promenerade jag bort mot det. Ganska långt. Men det var skönt, för det
hade varit stressande om de hade sett mig kliva in i dasset och sedan tagit tid
på hur snabbt eller långsamt det gick.
Dasset låg vid ett stort hus och hade en dörr som
bara gick att stänga halvt. Varje gång jag gick in i det följde en geting med
så att jag fick kuta ut igen. Jag har en bild från när jag står utanför och
blek i ansiktet undrar vad jag ska ta mig till. Jag kunde inte komma tillbaka
utan att ha slutfört det jag tog en ensampromenad för att göra.
Efter några promenadvarv runt huset satte jag igång ”När
mitt blod pumpar i dig” i öronen. Och sedan bara gjorde jag det.
När jag kom tillbaka stugan sa Albin, så lägligt att
det nästan inte kan ha varit en slump, att han skulle gå på dasset. Och så gick
han till ett förråd som stod i trädgården, två meter från entrén.
Det var också grått, men jag hade alltså varit på någon
annan stackars familjs uthus. Dessutom med halvöppen dörr.
Vilket vidrigt inlägg, förlåt. Med det ville jag
egentligen bara säga en sak: att jag tycker det är jobbigt med semester och åka
bort för då måste man använda okända toaletter. THE END
9 kommentarer:
Älskar att du är tillbaka igen!
Jag känner PRECIS SAMMA!! Har insett att det här är mitt största semesterproblem. Vill ju va härlig och åka Sverige/världen runt, men asså, mitt behov av fräsch-het och välbekanthet håller på att göra mig till en crazy person. Funderade faktiskt allvarligt på någon typ av terapi (fobi för obekanta toaletter, helt vanligt), men bara tanken på vad jag då måste utstå... nä det går inte. Och det värsta är att min fobi liksom blommat ut och blivit värre! Det liksom sätter sig i skallen. Jag måste blunda om jag ser en toalett på bild eller tv och blir otroligt illa till mods när tanken nuddar vid okända badrum. Och så vidare och så vidare.
Herre gud, jag är ju redan en crazy person! Hur blev det såhär?
P.S. Vanliga dass tycker jag är helt okej. Typ bästa sorten av okänd toalett. Helt orimligt, men sant.
anna: älskar att du är tillbaka och kommenterar!
s: skrattade så sjukt mycket, hjärtligt samt tacksamt åt din kommentar. BEHÖVDE höra den. att vi är två.
du fick mig också att tänka efter. till exempel inse att jag *kisar* när jag tittar mot en toalettstol pga vill inte se. är det normalt? när jag städar en toalettstol blundar jag och håller andan.
men mitt allra största problem är verkligen att använda en toalett när det finns människor i närheten. den mentala spärren har jag nu fått bekräftat att jag inte kan släppa. buhu. hur är du med sådant? typ kan du använda din egen toalett om du har besök?
ställde in vår planerade bilsemester nyss för att jag inte pallade att gå runt och må dåligt pga inte kan gå på toa så tätt inpå. i augusti åker vi igen. orolig redan!!!!!!!!
Kisar? Själv har jag tvingat in en ljusslinga i badrummet för att alltid kunna ha dämpad belysning och slippa se allt (du vet, toa och så vidare). Skyndar mig alltid ut trots att mitt badrum är fräscht. Skulle aldrig sminka mig eller fixa mig där inne. Duschar helst med öppen dörr, i mörker, för att inte bli äcklad samt ha en snabb väg ut. Alltså? Jag hör ju att jag är sjuk nu.
Hos mig måste man ALLTID fälla ner locket, det är lag på det. Och mina pojkvänner har alltid fått fullt städansvar i badrummet eftersom jag tydligen är lite äckelmagad. (Tack gud att man inte är singel längre!) GUd. Så skönt att få skriva ut allt det här, men samtidigt så himla INTE-NORMALT. :(
På fyllan är allt bättre! Har ju gått på alla klubbars toaletter och det är helt okej. Men nyktra hemmabesök? Usch.
BUHU.
Jag kan gå på toaletten om andra är i närheten, i alla fall för att sköta kissandet.
Från början var jag bara rädd för ofräscha toaletter och våta badrumsgolv, men nu som sagt, har det utvecklats till att gälla hela badrummen.
Kan vi starta en terapigrupp för detta?
Och vet du, nu ska jag iväg på en 10 dagars tur till fjällen! Först stuga, sen hotell. SOM JAG FASAR! Två nya badrum att vänja mig vid. Hej KBT!
s: omg! jag tänker så mycket på dig nu! alltså jag vet ju precis. hur man skjuter upp toabesöket i alldeles för många timmar. sedan lider man där inne för att det är så jävla vidrigt. och så till slut är man rätt lättad över att det är gjort. och några minuter senare börjar man återigen fasa för nästa besök. wtf. vi borde kunna starta någon gruppterapisession, så att terapeuten ser att det faktiskt finns flera.
det där med våta badrumsgolv, ja. vill inte gå in ens på min egen toa efter att någon har duschat där. det är fuktigt, blött och ser smutsigt ut. vattnet som samlas runt toalettstolen... :'(
(jag tror att mitt skrivande här trissar upp mitt obehag?)
Är likadan. Det är därför jag inte åker till folks sommarstugor.
/Znai
znai, baby! du har en blogg! jag ska in och läsa!!!
Skicka en kommentar