Mitt stora problem är att så lite intresserar mig – och det
jag inte tycker är spännande stänger jag av totalt. En bra sak är till exempel att
jag aldrig förstår vilken reklamfilm folk pratar om eftersom jag tänker på
annat när det är reklam på teven. Mindre positivt är detta på föreläsningar eller
på jobbet.
Varför är man inte en allmänbildad allätare? Jag kommer inte
ihåg vad kollegan bredvid jobbar med trots att jag har hört det femtio gånger,
men däremot minns jag fortfarande att min kille berättade i förbigående för tre
år sedan att han en gång blivit matförgiftad hemma hos en dåvarande flickvän
när han drack gammalt vatten. Ex och magsjuka tillhör inte heller mina
intressen men är däremot hemska fobier som sätter sig i huvudet som fjärilstatueringar.
Usch, mina känselspröt när det kommer till kräks. Skannar alltid av en ny plats
för att se om någon ser illamående ut, och så lyssnar jag jättenoga om jag hör
något hostliknande trots att jag i stället borde stänga av. Är även en magnet
för gubbar som spottar utomhus. Varför gör de så? Jag vill slå.
Mina intressen då:
Teveserier
Musik
Böcker
Skvaller
Mat
Vin
Chips och godis
Allt annat jag tvingas ta del av: som vatten på en gås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar