I söndags ville Peter ge mig en av sina avdankade Ben Sherman-tröjor. Jag tackade vänligt nej. Den framhävde så påtagligt både mina höfter och avsaknaden av karaktär när det kommer till småätande. "Men ge den till Lena då", föreslog han. Lena är min mamma och en person som Peter ofta har skojat om att han är tänd på. Ganska äckligt men också smickrande, även om jag är en exakt avbild av min pappa.
Jag gav tröjan till Lena i måndags och hon blev väldigt glad. Jag skulle hälsa och tacka så mycket till Betapeter (som jag tycker om att kalla honom efter en synnerligen ilsken och patetisk Betapet-förlust). Betapeter tvingade mig att ta paparazzibilder med min mobilkamera för att bevisa att mamma verkligen bar hans tröja. Det kändes lite olustigt. Nyss, när vi skulle titta på Efterlyst, så bar hon fortfarande tröjan, trots att hon brukar klä på sig ett nattlinne allra senast klockan sex på kvällen. Så vitt jag vet sover hon i den också. Och nu börjar jag få konstiga, underliga och obekväma tankar i mitt huvud. Men jag kanske inbillar mig saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och du har gjort det igen: Fått ett deppo att sitta och fnissa högt för sig själv!
kan inte du skriva ett nytt inlägg som får deppo-jag att fnissa? iiih, i wanna die. puss!
Skicka en kommentar