I går var jag hos en skomakare för att lästa ett par
skinnskor som är för trånga. När vi sagt hej då ropade han tillbaka mig för att
”fixa till tygskorna gratis”. Jag trodde han skulle borsta bort senaste tidens
lerpromenader och tyckte det var snällt. Men så beordrade han mig att ta av
skorna – och så tog han fram skodeodorant som han sprayade med i en minut inne
i vardera sko.
Jag har extremt dåligt fotsjälvkänsla just nu. Det
är något sjukt som händer när man blandar H&M:s tygskor med regnigt väder. Och
det är omöjligt för fötterna att stå emot att smittas av den sjuka lukten. Undviker
just nu att träffa folk på ställen där man behöver ta av sig skorna (läs: i hem).
När jag var tillbaka i min lägenhet hade jag en
bultande huvudvärk. Nu har jag suttit ensam på ett heltäckningsmattetäckt
kontor i en vecka. Det är bara jag och internet, samt mannen som svarade
följande i ett mejl i måndags:
Felicia: ”Hej!
Vet du hur jag gör för att få åtkomst till pressinkorgen från Outlook? Ska
hålla koll på den när Åke är på semester.”
Man: ”Jag vet
inte vem du är. Det är bra om Åke säger till sånt här innan. Kom bort till mig
så kan vi kolla på det.”
Jag tror att kroppen inte är gjord för att sitta och
stirra in i en skärm så här många timmar i rad. Denna isolering är smärtsam.
Därför tog jag genast cykeln när jag kom hem, och
trampade iväg till en av Reimersholmes bryggor. Jag simmade ganska länge men
det var som att förtrollningen var bruten. Det var omöjligt för mig att inte
hela tiden tänka på att det fanns fiskar i närheten, och när som helst skulle
jag kunna nudda vid en av dem. Tänk om jag inte kommer vilja simma något mer i
år? Det vore snopet.
I kväll åker jag och Peter till Nyköping. Jag är
otacksamt orolig för middagen som ska serveras. Varenda gång sedan jag blev
ihop med honom har de serverat det enda vegetariska de kan komma på:
broccoligratäng. Och jag blir på dåligt humör av att äta äcklig mat. Om man
ändå ska äta kan man väl lika gärna äta goda saker. Sedan jag flyttade hemifrån
lagar jag nog bara saker jag gillar.
Well, bye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar