Mamma och pappa brukar åka och träna på gym varannan dag. Det är ett beteende som jag inte alls förstår mig på, men som åtminstone innebär att jag får några timmars ensamtid då och då.
I onsdags satt mamma och tränade sina ryggmuskler när en medelålders man närmade sig henne. Han stirrade på henne ända tills hon lyfte blicken och de fick ögonkontakt, något han tog som en invit till att dela med sig av sina åsikter:
— Du ser ut som en kulstöterska. Jag tycker verkligen inte att du borde träna armarna så där mycket. Jobba på magen i stället.
— Jag ger väl fan i vad du tycker! utbrast mamma.
— Eh... jaså, jaha.
En halvtimme senare passerade de varandra. Han harklade sig.
— Jag vill be om ursäkt för det jag sa. Min intention var bara att ge dig Mannens perspektiv.
Mamma förlät honom inte och när hon kom hem blev det uppenbart att hon inte alls gav fan i vad han tyckte. Jag håller med henne om att sanningssägaren var en idiot, men inte för att "han själv var tjock som en öltunna", utan för att man helt enkelt inte får kommentera någon annans kropp (även om kulstöterska-tramset nästan provocerar mig mer). Med det sagt kan jag dock konstatera att det var rätt åt henne. Hoppas att hon lärde sig något, till exempel vanligt hyfs, och att hon från och med nu lämnar mina former och matvanor ifred.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar