söndag 3 juli 2011

Fram och tillbaka

Fick just ett släng av: ska jag vara hans kompis? Någon måste ju hjälpa honom!

Bitch are you retarded?

Men alltså åh, Martin. Han mår så dåligt. Helt tom. Trots att jag är ledsen nu vet jag att han har det mycket svårare. För han har aldrig varit lycklig, och han förstör för sig själv gång på gång. Övertygad om att han är bipolär också. Vet att det är genetiskt, och alldeles för många tecken stämmer in. Men han kommer aldrig söka hjälp. Han kan ju inte prata med någon om något som är allvarligt. Eller jo, kanske med prästen, hon tycker visst det är mycket bekymmersamt att han ljuger hela tiden. (Och så blev hon ledsen när jag sms:ade henne i söndags från hans telefon att vi just hade haft sex och att han sagt att hon var mullig. All true.)

Han borde flytta till Kanada och aldrig återvända. Precis som han alltid pratade om att han ville göra.

Inga kommentarer: