Tell it like it is

Älskar bloggen Dancing llama. Läser om den nu igen. Följande citerade inlägg kan jag ju verkligen hålla med om. Dock att jag hoppas på att ha anledning att älta någon ny kille snart igen (så fort jag har glömt Mr M):

"Jag inser att jag inte gillar bloggar som bara handlar om män. Eller, för all del, relationer. Inlägg efter inlägg om den här jävla relationen, eller icke-relationerna med män. Gärna med töntiga kodnamn för männen (visst, visst, skulle kunna vara kvinnorna också). Liksom gör något med ditt liv. Är den här relationen det enda du tänker på, eller tror du att vi enbart vill läsa om hur ni relaterar till varandra, alla känslor ("poetiskt" beskrivna), upp- och nedgångarna?

Ibland spårar inte bloggen ur direkt, och man vaggas in i en falsk säkerhet. Man tror att personen faktiskt är intressant. Ibland dyker det upp män som det är problem med, men det kan fortfarande vara intressant. Det är inte som att jag inte tycker att man någonsin får skriva om "kärlekslivet". Men sen smyger det sig på, fler och fler inlägg handlar om den här mannen (alternativtmännen) tills det är det enda man får höra om.
Han står där.
Hårmanen stolt flygande i vinden.
Man har så mycket känslor som vill ut.
Hur ska han kunna hantera ens förflutna?
Sedan, mirakulöst, säger man allt man ville säga.
Han står fortfarande kvar.
Omsluter en i sin trygga famn.

Snaaaark.

I och för sig. Jag har haft en så dålig vecka att jag kom på mig själv att håna en cancerbl0gg för mig själv. Så kan man väl inte göra? Hon har ju cancer, herregud. Men liksom, äta tacos och ha en mys fredag med Idol och tända ljus. Och xx har ju så gott godis.
Ackompanjerat av gulliga bilder och smileys.
Så öppna dörrar.
Hatar mig själv nu."

Sedan brukar jag också tänka exakt så här:

"Apropå saker som tar fram ocharmiga sidor hos en. Och apropå att man liksom måste racka ner på andra för att återfinna någon slags inre frid.

Jag har kommit på mig själv med att sluta läsa bloggar när folk blir lyckliga.

Ta en stund och fundera på det osexiga i detta. Kan alltså inte ens glädja mig åt att mina fellow cyniska 80-talister blir glada. Jag bara, snela kom och deppa med miiiiig, titta vilket fint stort svart hål jag har för er att hoppa ner i! Jag vill ha sarkastiska, roliga bloggar av folk som är lite bittra över livet men "har kul ändå". Eller nåt. Vad är det jag vill egentligen?

Jag fattade ett väldigt talande beslut i natt när jag låg och kontemplerade: Jag ska nöja mig.

Vi behöver ju inte gå in mer på det.

Sen har jag inte lust att göra något heller. Vill vara hemma och göra pizza själv. Är typ sur på alla mina vänner, vill inte träffa någon. Tröst-shoppar i stället. Som att det skulle göra saker bättre att sitta hemma, snygg men fattig.

Det är nog februari som gör det. Hoppas."

Någon som vet någon bra cancerblogg förresten?