I en klass för sig

Så här skrev jag i min blogg 2007:

För några timmar sedan satt jag vid Medborgarplatsen och väntade på en försenad kompis. En tjej bredvid ropade: "hej!". Hon började prata med mig men jag kände inte igen varken henne eller hennes låtsaskompis Anna. Tjejen berättade för mig att Anna trodde att ett mord begåtts i min jacka. Jag försökte ignorera henne men hon fortsatte. Snart noterade jag två personer som stod nära och låtsaspratade i telefon. "Har du någonsin sett humorprogrammet Pyjamas?", frågade jag. Det hade hon. "De hade ungefär samma upplägg som ni, bara att de faktiskt var roliga." Hon förstod inte vad jag pratade om, frågade i stället vad jag tänkte på efter att Anna hade pratat genom henne i ytterligare några minuter. "Jag skäms å era vägnar. Är du stolt över det du gör? Det här upplägget är pinsamt." Jag var så arg att jag för första gången i mitt liv vågade stå upp för mina åsikter. Men hon fortsatte att trakassera mig och det hela var otroligt obehagligt. Ett tag fick jag för mig att hon fått någon slags psykos och skulle göra mig illa. Snart började hon hoppa och skrika för att få min uppmärksamhet, total tystnad är inte bra teve. Hon slog till mitt huvud och "drev ut andar". Alla på torget tittade på mig som om jag var ett stackars mobboffer, och precis så kände jag mig. Hon slog till mig igen och jag tog tag, hårt, om hennes handleder och förklarade att om hon rörde mig igen skulle jag ringa polisen. Strax därefter kom en av mobilpratarna fram och presenterade sig som producent för tv-programmet X. Jag darrade i hela kroppen och när tjejen också ville skaka min hand fick jag verkligen tvinga mig själv att inte gråta. "Förlåt att jag slog till dig."

Den tjejen går i min klass nu. Men jag kom i alla fall in på skrivarkursen! Utförligare uppdatering kommer snart.