Jag fick en intressant fråga i min blogg. Trots att jag inte är Katrin, Kenza eller Stina-Lee så tänker jag lyfta fram den i ett eget inlägg, precis som de gör då och då. Tro nu inte att jag har drabbats av storhetsvansinne bara för det. Jag är fortfarande mig själv. Helt enkelt en 23-årig positiv tjej som bor i Stockholms innerstad. Här är frågan:
"Åh, jag har en fråga. Hur reagerar du när folk frågar efter din längd, det absolut första de gör? Typ -Hej jag heter Maja. -Ojoj vad lång du är, hur lång är du? (184...)Jag har tröttnat på till den milda grad att jag vill svara "Hur mycket väger du?". Vad säger man? "no shit, jag är lång, men du är den enda idioten här som påpekar det/är ouppfostrad nog att kommentera andras utseende."
Svar:
Min senaste motattack, som gick ut på att sänka mig till personens nivå, vilket var rätt rejält lågt eftersom han mätte strax under 1.60, var även min första. Att säga "Du är ju en dvärg!" är egentligen inte att rekommendera. För att bibehålla värdigheten bör man kanske snarare säga något Ribbing-aktigt i stil med "Hur kommer det sig att du är så intresserad av min längd?" eller "Tack för att du kommer med kommentarer om mitt utseende men jag pratar gärna om något annat".
Mitt nyårslöfte är dock att börja säga till på skarpen åt alla otaliga aningslösa idioter, som tyvärr tycks vara omöjliga att undvika. Det är inte okej att kommentera andras utseende. En bra kompromiss mellan "jävla dvärg" och "ursäkta, jag känner inte för att prata om det" skulle kunna vara direkt konfrontation. Typ: "Varför påpekar du att jag är lång och får det att låta som att jag är ett cirkusfreak? Förstår du verkligen inte hur oförskämd och löjlig du är när du gör så?".
Min erfarenhet är att väldigt korta människor i princip alltid påpekar att jag är lång. De får mig att framstå som en exceptionellt ovanlig jätte. Antagligen för att de inte vill acceptera att de själva är exceptionellt korta. Vi är båda extremer, inte bara jag. Skillnaden är att jag aldrig skulle få för mig att påpeka för dem att de är korta. Det vet de nog redan. Av någon anledning tycks det vara fullständigt accepterat att kommentera att någon är lång, men inte att någon är kort.
När jag tänker efter är bästa svaret på frågan "Wow, hur lång är du?" kanske kort och gott: "Hur så?". Men fattar frågeställaren inte vinken då rekommenderar jag något av en rejäl utskällning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Utskällning tror jag också på, men man vill ju samtidigt inte framstå om snarstucken... De jag stör mig mest på är dock inte dvärgarna, utan folk runt 175 cm som ska prata om "men jag är så lång, jag kan ju liksom inte ha klackar för att inte se ut som ett freak". Öh nej men tack då. Visst låter det som att jag stöter på korkade personen väldigt ofta? :)
känner också igen det där! "när jag hade klackar på mig i går, jag blev EN OCH ÅTTIO, så glodde alla på mig som att jag var ett freak." eller när nån idiot frågade mig om mina föräldrar också var jättelånga och jag svarade "nej, min mamma är bara 1.73" och hon sa: "BARA?! det är ju skiiitlångt". gud!
Skicka en kommentar