En kråka i halsen

Sara påminde mig om en scen när Gulletussan sitter hos en terapeut och bortförklarar sin gråtiga röst med en "groda i halsen". Något liknande hände mig för ett tag sedan, fast det kändes mer som en kråka. Vi tvingades läsa upp små texter som vi skrivit under lektionen. Jag återanvände det jag nämnde här någon gång, att jag sagt att jag gråtit mer under Six feet unders säsongsavslutning än jag antagligen skulle göra på min mormors begravning. Ett kul skämt. Men jag blir hemskt nervös av att prata inför folk. Så framåt slutet uppstod en nervös kråka i halsen som fick min röst att brytas. Jag var ändå precis klar, så jag tyckte det var okej. Alla har vi inte gått rätt och rik i tre år. Jag tittade upp för att motta uppskattande, eller i alla fall hövliga, skratt, men vad som i stället mötte mig var förskräckta blickar. Läraren som försökte trösta mig. Som att jag hade skrivit en gråtig text om min mormor som jag gärna ville läsa upp för klassen, som stod mig så nära.

Usch.

2 ÅR TODAY!

I dag är det två år sedan jag och Beta P träffades. Det var på Marie L. Dagen till ära har jag blockat mig själv från Last.fm. Jag orkar inte längre sitta och vakta och undra varför han inte har spelat någon musik på hela kvällen. Och skulle det i framtiden någon gång stå att han har lyssnat på Lars Winnerbäck så kommer jag förstå att han slutligen har träffat sin nya tjej och bli ledsen. Liksom, du bytte Animal collective, Of Montreal och Final fantasy mot Lars Winnerbäck!? Jag gråter i förväg.

Förresten så skrev jag något i min essä om att Spung innehöll ovanligt mycket bra musik. Hon som hatade allt anmärkte då: "Vad menar du med bra musik? Det betyder ju olika för alla. Det är så subjektivt det där :-)". Håller inte med. Ratatat är bättre än Ratata. Oavsett vad din mormor tycker så är de det! Det är en objektiv sanning. Och här kommer en annan: jag hatar kritik :'-(. Orkar inte mer.

I thought I'd come by

En sak som är bra med sommaren är att många ställen börjar ha gratis inträde ända till klockan tolv. I fredags lade jag noll kronor på att få höra Pass this on och Final fantasy spelas ute. Jag dog? Ropade till Anna på dansgolvet: "Du är transvestiten och jag är Olof! Nej, vi byter!". Honestly.





Inget slår Pass this on. Mitt stoltaste ögonblick är en gång på Ikea för många år sedan. Jag bar tröjan ovan och killen i kassan stirrade konstigt, och var så paff att han inte märkte att jag försökte få betala. Sedan bondade vi lyriskt över min tröja och det var världens bästa känsla. Fast sedan fick jag betala ändå.

En annan sak som hände var att några engelska journalister kom fram till oss. Som jag förstod det ville de att vi skulle ställa upp på en bild som skulle representera singelstockholm. Vi skulle stå tillsammans med en man. Jag tror jag vet varför de gick med så självklara steg mot mig, och det var för att jag bar ett leoparddiadem. Visste att det signalerade desperat cougar. Kommer inte använda det igen.

Norra stationsgatan

Jag minns fortfarande kommentaren: "Du bloggar om köttfärslimpa? Intressant...". Liksom gumman/gubben, jag skrev om att jag hade satt en bit köttfärslimpa i halsen och inte fick luft. FOLK DÖR AV DET. Köttfärslimpan var inte huvudperson i mitt inlägg. Jag publicerade inget recept.

Trots det hemska minnet tänker jag nu blogga om något till synes ointressant. Min nya lampa. Här är den släckt:

Här lyser den:

Jag älskar mitt hem.

Skrivet för ett tag sedan. Bearbetat i dag

Jag satt på ett fik tillsammans med Sara och hennes syster när jag noterade att de stirrade på något. Själv rörde jag inte en min eftersom jag har som stolt regel att aldrig titta när ovanligheter händer. Halkar någon på en isfläck ska den i alla fall slippa skämmas inför mig. Står någon och sjunger möhippesånger på tunnelbanan kommer inte jag skänka någon uppärksamhetstillfredsställelse. Och så vidare. Enda gången som detta har gått dåligt var nog i januari. På väg ned för trappan vid St Eriksplan hörde jag att en person precis bakom mig ramlade. Jag var noggrann med att inte rycka till ens lite - och vandrade vidare. Först hundra meter senare insåg jag att folk hade börjat springa mot den fallne mannen. Och sedan kom ambulansen.

Anyway. Jag kunde inte låta bli att titta när jag hörde ett dödsångestosande skrik från en av gästerna. Där stod en man och boxade mot en galen duva. Jag får ett hysteriskt skrattanfall nu när jag skriver det här. Men då var jag livrädd. Fågeln flaxade envist i den skrikande gästens ansikte, men jag visste att den kunde ändra riktning när som helst. Några dagar tidigare hade jag skrattat ihjäl mig åt detta:



In my face. Bokstavligen, nästan. Livet imiterar än en gång konsten. Eller i alla fall en rätt okej teveserie som funkar att kolla på när man egentligen borde läsa läxor.

Alla som såg senaste avsnittet av Party down vet för övrigt att revenge is a dish best served. Med andra ord hade jag gärna sett att de satte upp rabiesduvan på menyn. Det var rätt generöst av mig att tänka att den kanske var ond på utsidan men god på insidan. Dessvärre är större delen av Copacabanas klientel vegetarianer, så en gäst liksom plockade upp duvan och släppte ut den i friheten. Skönt, men något av ett antiklimax. Ingen vann.

Tillägg

Alltså, man vill inte bildgoogla Basshunter. Särskilt inte fram till sidan tre, på Nudecleaners blogg. Högst upp, tredje bilden från vänster.

Feel the bass generation

När jag tog en eftermiddagstupplur i dag drömde jag att jag blev sexuellt utnyttjad av Basshunter. Det är ovanligt men normalt. Man styr inte sina drömmar. Mindre okej är väl det att jag blev besviken när jag vaknade och insåg att det var en dröm. Jag är fortfarande lite nedstämd, på riktigt. Fuck me (snälla, Basshunter).

Jag tror att mina känslor beror på Celebrity Big Brother UK. Då hejade jag på B-hunt, så klart. Han var äcklig men snäll. Gullig men patetisk. Lång men lång näsa. Ambivalensen när det kommer till honom! Den borde inte finnas där - Basshunter är inte killen för mig. För att komma på rätt köl igen ska jag tänka jättehårt på Patrick Wolf hela kvällen, ända tills jag återigen somnar. Fast han är bög eller?

Nice one!

7 maj

Andreas K1eerup: Det är alltså jag som är ett otroget svin, big time looser, det jävligaste man kan göra mot någon, jag har förstört för min flickvän och inte varit närvarande för min son.

V: Vad fan säger du? De va inte bra:-( Varför skriver du det här....inte bra, inte bra:-) Alla kan vi göra fel....man får gå vidare bara! Kram

A: Andreas,du finns i mina tankar,jag vet att du är en "skitfin" man med så många underbara sidor!Låt ingen trampa på dig,allra helst du själv!!♥ Kramar...

Andreas K1eerup: Ni är så jävla töntiga alla jävla ja sägare. Jag förstör en familj fattar ni inte det.

7 maj, några timmar efter det värsta kokainruset

Andreas K1eerup: Någon kapade mitt konto. Nu är det jag igen dock utan mobil

M: Haha jag misstänkte att det var nåt lurt. Skönt att du är du igen. :)

C: Det är inte klokt vad "trollen" håller på....Då fick jag en förklaring i.a.f...:)

31 maj

Andreas K1eerup is single.

Hyvens kille det där!

Tumblr

Sökoptimering! Fin sida också för den delen.

GOSSIP GIRL - SÄSONGSAVSLUTNINGSSPOILER I BÖRJAN

Skrivet i går:

Ni vet scenen där Blair i sista sekunden springer till Empire State Building för att hon har ändrat sig och vill vara ihop med Chuck? Men så är hon för sent ute? Nå, in her face! Inget i tevevärlden gör mig gladare just nu än det att Jenny och Chuck hade sex. Jag älskar Jenny. Hon är den enda jag fortfarande gillar i den där serien.

Nyss gjorde jag i alla fall samma sak. Petty hade sagt att han skulle stå i baren uppe i Skrapan klockan åtta. Kom jag inte skulle vi aldrig höras igen. Men kom jag innan åtta skulle han ge sitt hjärta till mig, och vi skulle börja om.

Nu vet ni att jag skojar, för han har inget hjärta. I stället ångrade jag mig angående en skrivarlinje. Jag var på intervju för någon månad sedan och fick därefter ett positivt antagningsbesked. Man fick ägna ett halvår åt att skriva på sin roman. Förstår ni? Min dröm. Men så fick jag nyligen veta att man inte får bo i min lägenhet om man studerar på folkhögskola, och jag vet inte hur jag skulle klara av att bo på något annat ställe som inte har studenthyra samtidigt som jag endast tar studielån.

Jag har velat fram och tillbaka och till slut kommit fram till att det nog inte löser sig. I dag var sista inbetalningsdagen. Jag tänkte mycket på det men tänkte att det ju inte går. Sedan, kvart i tolv, kände jag: det här är något jag måste göra! Så jag kutade efter internetdosan och förberedde mig på att ge mitt hjärta och 400 kronor till den älskade skolan. Jag skulle skriva en roman! Tjugo minuter hade jag på mig. Trodde jag. Tills jag insåg att man skulle ha satt in pengarna innan den 25, inte innan den 25 var över.

Nu är i alla fall min dröm över, och jag behöver ett höstjobb! Mitt andra alternativ är liksom Svenska A med inriktning textproduktion, och den kursen har jag redan gjort en Youtube-film om hur mycket jag hatar. Stressigt!

Dekonstruktivt

Vi hade seminarium förra måndagen. Det gick bra och jag gick därifrån väl till mods. Några dagar senare fick jag ett mejl från en person som inte varit där. Hon skickade en detaljerad respons som var till 100 procent negativ. Hon ogillade till och med formateringen ("en kursivering av citaten är önskvärd", oj, jag menar: "en kursivering av citaten är önskvärd"). Det värsta är att hon inte tyckte att mitt ämne - Spung - var tillräckligt intressant för icke insatta. Liksom HONEY, du skriver en åttasidig essä om din döda farmor, det kanske är på sin plats att du håller tyst nu? Jag har aldrig varit med om att få eller ge respons som inte har med i alla fall några tillkämpade positiva tillrop. Det tillhör väl grundläggande responsetikett att se till att ta upp något som var positivt? Om jag bara orkade skulle jag mejla en respons till henne. "HONEY" skulle den börja. Antal hennes åsikter jag tänker ta till mig av: 0.

Lille Henrik

Här skriver jag igen. Ni vet väl vad det betyder? Att jag behöver diska och skriva två essäer tills i morgon kväll. Fy fan.

Inte så mycket har hänt sedan sist. Förra fredagen bjöd jag Sara och Alexandra på kantarellrisotto och bag-in-box. Precis vid tunnelbanan var jag på topp och imponerade med min tolkning av den australiensiska dialekten. Tio minuter senare åkte jag baklänges och trodde att jag skulle dö, eller ännu värre - kräkas, av illamående. Jag noterade att de två diskuterade politik väldigt livligt och oenigt, men själv var jag upptagen med att tänka på salladsblad. Har läst att det ska hjälpa. Och faktiskt. Några minuter senare, med fokus på nysköljd ruccola, mådde jag bättre. Men aldrig mer rödvin som berusningsmedel.

Vi gick till Landet och en av Alexandras kompisar var lite uppskakad efter att ha sett filmen Apan en timme tidigare. Jag frågade hur den slutade, och vi pratade lite mer om den. Sedan lyfte jag blicken och såg - Olle Sarri. Alltså who knew. Who. Knew. Att jag skulle bli så enormt kändiskåt av Heja Björn-Björn? För det blev jag. Han stod vänd mot oss iklädd ett stort leende och en alldeles för varm stickad tröja. Jag blev lycklig! När bandet spelade såg jag honom stå där, och sedan tyckte jag mig höra hur en grupp människor ropade: Heja Björn! Heja Björn! Sjukt konstigt om de gjorde det mitt i konserten, men i mina öron lät det så. När jag tittade mot Heja Björn-Björn såg han generad och lycklig ut. Jag skrattade. Sedan gick han mot toaletten, som jag stod vid.

Och helt ärligt. Jag tänkte: "Ska jag gå efter?" och var så himla nära att göra det. Gud. Tänk om jag hade knuffat in honom i ett bås och sagt: "Du når mig strax under naveln. Just the right height!". Jag har googlat och han har till och med en sambo, inte för att jag tror att ett eventuellt singelskap hade hindrat honom från att tacka nej. Så inte nog med att rödvin gör mig illamående, jag överskattar även min egen dragningskraft. Jag kommer aldrig ligga med en kändis, och det smärtar mig. Särskilt att det inte blir något med Björn-Björn faktiskt. Han verkar vara fantastisk.

Hans mest provocerande blogginlägg hittills

Hahahahahahahahahahahahaha. Nej.

Biggest loser

Näe!? Den här personen vann tävlingen! Uppenbarligen har han röstfiskat på ett säkert väldigt fuskigt sätt. Liksom, får jag be om lite verklighetsförankring? Rätt och RRRRRRIK av att läsa retorik? Man kommer vara fattigare än någonsin när man har CSN-skulder efter att ha övat sig på att tala i tre år. Själv har jag CSN-skulder efter att ha övat mig på att skriva i tre och ett halvt år. Det är sant. Men jag skulle i alla fall inte trycka upp det på en poster.

Work

Dansen i den här videon är helt fantastisk. Jag är visst är ensam om att tycka det, men det är okej. Mitt favoritdanssteg är när hon först smeker golvet och sedan smiskar det.

Gråtrunka the pain away

Fan i helvete vad dåligt det går nu. I går, lördag klockan halv nio på kvällen, gick jag fram till en Åke-i-Bert-Åke/Han-som-ligger-med-Petra-i-Spung-liknade kassörska och handlade: cola, chips, en färdigrätt, ett jumbopack bindor och hallonpaj. Inte som att jag inte låtsades sms:a samtidigt som jag betalade för att undvika ögonkontakt, men ändå. Så himla mycket brydde jag mig faktiskt inte. Helt avtrubbad. Fast värre blev det i och för sig när jag kom hem och insåg att salt och vinäger är en extremt vidrig kombination. Smaken påminner om sallad men snackset är ändå onyttigt som chips. Då kände jag något som liknade sorg. Jag slängde snacks för första gången i mitt liv. Sedan gjorde jag två läxor av tjugo.

Det känns som att jag blev singel för tre veckor sedan. Och det har jag inte hanterat bra. Min twitter-status är liksom: "när ett par gifter sig dör två singlar". I går höll jag på att bli galen när jag fick se att kärlekspar på Facebook kan fylla i när de firar sina årsjubileum. Slår vad om att det sedan kommer finnas en funktion som gör att man får påminnelser så att man kan GRATTA dem. Ah, mitt hjärta. Varje handhållande par på stan är ett slag i mitt ansikte. Kan alla kära tänka på det? De har liksom sitt på det torra, någon de kan mysa och kolla på Six feet under med, så varifrån kommer behovet av att gnugga in det i mitt ansikte?

!?

Jag vill dö. Senaste gången jag hånglade var i natt. Det var i en dröm och när jag vaknade försökte jag somna om i flera timmar.

Musiker

För er som också vill skapa musik, utan att behöva lära er något instrument, rekommenderar jag:

http://thepiratebay.org/torrent/5085005/FL_Studio_XXL_v9.0.0__UN-LOCKER__UN-LOCKED_VSTi_[_P.r.t.CreW_]_1

och

http://www.youtube.com/watch?v=ssY6G2pE1Mk

Jag har redan skapat Sincerely yours-värdiga låtar. Så kul. Snart har jag en egen Myspace.

Vilsen

Jag och Angelica. Vi gick ut i går. Efter mycket vin och pasta hemma hos henne gick vi till... ett ställe. Musiken var bäst, klientelet pest. Jag och Angelica var cougars där. Milf sans "I'd like to fuck". Jag betraktades naturligtvis som paria på ett ställe där de flesta fortfarande gick på Södra Latin. Sjuttonåringarna stirrade storögt och undrade om tant verkligen borde överanstränga sig så på dansgolvet. Vi gick rätt snart.

Men då drar vi till Spy bar då, tyckte jag. Där var egentligen ingen kö och vi betalade glatt 120 kronor i inträde. Tjugo i garderobsavgift också. Stora delar av stället verkade dock vara avstängda. Jag kände inte riktigt igen mig. Men där var Anton Abele! Milf - MUFare I'd like to fuck. Bara för att ha något att blogga om, mind you. Fast jag slopade det påtänkta raggningsförsöket när jag plötsligt såg Cimon göra entré. Faktumet att jag såg Cimon räckte för att jag ändå skulle kunna skriva ett riktigt långt inlägg när jag kom hem. Så himla cute! Han hade femton tjejer runt omkring sig, plus Shecity och fotografen som dejtade Michaela. Det var riktigt glamouröst. Jag såg till och med personer med glitter i urringningen. Classy ställe. Konstigt med musiken bara, att den påminde så exceptionellt mycket om den i Nyköping. Och att DeDe Lopez satt i en soffa därborta. Ja, och att de hade en diskret skylt i taket där det stod Laroy.

Det tyder på en enorm självdistans att jag berättar det här för er. Att jag:

1. Råkade gå till Laroy i stället för Spy bar.
2. Inte upptäckte misstaget förrän efter minst en timme.

När jag åkte därifrån sa taxichauffören att han bara var tvungen att fråga hur lång jag var. Då struntade jag i att ge honom någon dricks. Det tyder däremot kanske inte på en enorm självdistans.

Som fågeln i sin bur

I dag på rasten skrev en lärare upp de nya gruppindelningarna. "Vem är Fe1icia E?" hör jag då någon fråga. "Idiot, vars namn jag inte heller minns, du fattar väl ändå att Fe1icia E går i din klass? Och att risken att Fe1icia E sitter i klassrummet just nu är rätt stor? How rude!", sa jag inte då. Tänkte jag det? Ja. Tänkte även några andra grejer som inte passar sig här. Lika opassande grejer som särskrivningar på en skrivarkurs.

ANYWAY. Det här bekräftade ju det jag redan misstänkte. En viss partiledares dotter går i min klass, och hon råkar dela mitt förnamn. Så jävla självklar och engagerad på alla sätt och vis. Och jag har fått intrycket av att hon är Fe1icia medan jag är Fe1icia E, undantaget. Det är ologiskt, för jag är flera år äldre.

Mer logiskt: det här har gjort mig så illvilligt inställd till hela grejen att jag inte längre kan rösta på hennes pappa i valet. Det känns ju kanske inte som ett godtagbart skäl till att helt byta läger, men så är det. Åsiktsfrihet och allt. Jag tycker för övrigt att folk ska sluta döpa sina ungar till mitt tidigare så ovanliga namn. Någon som har med det i sitt program?

Nordpolis

Den här t-shirten är det finaste jag någonsin har skapat. Men när kommer den hem till mig? Någon som har erfarenhet av Högskolan på Gotlands reklamjippo? Jag har väntat rätt länge.