En liten kommentar födde en ilska i mig som har levt kvar hela helgen. Jag frågade min mamma varför min syster skulle följa med på pojkvännens jobbjulfest och fick till svar att: "jamen, hon är ju respektive". Som att det förklarade allt. Jag började minns kommentarerna till en fråga på Ribbings blogg. Ämnet som diskuterades var huruvida det är okej att inte bjuda kompisars partners till sitt bröllop. FYI: det är det inte. En kommentar var något i stil med: "Jag och min partner går tillsammans eller inte alls. Blir bara en av oss bjudna till en fest är det självklart att vi tackar nej, för vi är som en". De flesta resterande kommentarer följde samma exempel.
När Peter fyllde trettio avstod han från att bjuda vissa av sina vänner för att hans andra vänners flickvänner — som han i vissa fall aldrig ens träffat — skulle få plats. Det är ju så bisarrt att jag nästan blir mållös. Fast jag tänker fortsätta ändå:
När vi var tillsammans var det självklart att jag var medbjuden till exakt alla hans vänners fester. När vi inte längre var tillsammans var det lika självklart att jag inte längre var bjuden, trots att vi umgås och hörs precis lika mycket som vi gjorde innan.
Jag är verkligen orolig inför framtiden. Hittills har jag inte upplevt att jag är utanför för att jag inte får vara med på parmiddagar och annat som bara de som är två kan förstå. Men av andra kommentarer att döma så är det bara en tidsfråga. Fan vad jag hatar par när det blir så här. Det är därför jag blir så glad när de gör slut, för att det är rätt åt dem. Lite var det faktiskt rätt åt mig också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kommer ihåg den där frågan! Maggan ba "Nej VET nån vad man måste ALLTID bjuda partnern!", och man ba "Huh?". Jag är glad att nästan alla mina kompisar i singlar för gud vad jag inte skulle kunna dom sociala reglerna om dom hade respektive. Haha det ordet.
Och om andra inlägget: Är det du på bilden där nere alltså? Sådär skulle jag gärna se ut liksom! Men jag vet inte, silvrig ögonskugga kanske kan förstöra allt. För mig blir allt förstört om jag har röd tröja på mig.
även jag är glad att nästan alla kompisar är singlar. fast så lär det ju inte vara för evigt!!!! har dock några kompisar som har/har haft exemplariska relationer då de antingen 1. inte nämner sin partner så ofta eller 2. snackar skit om den.
tycker det är trist att vänner inte alls står lika högt i rang som partners. tänker å ena sida: borde inte en singelperson automatiskt få ta med sig en vän på tillställningarna då? varför är en relation så jävla upphöjd så fort man är "IHOP"?
men sedan tänker jag även: varför plus en överhuvudtaget? kan inte alla bli lite mer självständiga? tycker ärligt talat att till och med vänskapsgrejen har gått för långt! i framtiden vill jag kunna äta ensam på en restaurang utan att känna mig uttittad och patetisk.
hahaha, hundraprocentig igenkänning på den röda tröjan. och det är så synd för egentligen är nog röd min favoritfärg på kläder. men jag får hålla mig till grönt, blått och grått. så bawring!
det är jag på bilden, men bara i ansiktet så klart. hade hela det där varit jag hade nog inte ens mamma kunnat klaga på mitt utseende.
Jag är alltid så orolig för hur mina kompisar uppfattar mig som parperson liksom. Pratar jag för mycket om henne? För litet? Tänk om alla går omkring och stönar bakom min rygg och gör såna där kräktecken.
Jag tycker också det suger att vänner inte står lika högt i rang. Gud, det finns så mycket att skriva om det där men det blir så privat så det gör jag i nåt mail i stället. Men jag klarar inte att ha vänner på det där sättet som man ska nu för tiden heller. Nu blev det för privat igen! Ta gärna upp den tråden i ditt nästa mail.
Ååh jag vet röda kläder är ju så fina! Spelar liksom ingen roll om det är tomatrött eller vinrött eller whatever, mitt ansikte blir helt orimligt i kombination. Numera har jag nästan bara svart :/ kan aldrig bestämma mig för om det är coolt eller bara astråkigt.
Skicka en kommentar