söndag 21 mars 2010

Plötsligt har jag insett att det är så

I går hade jag Nordpolen-revival hos Sara. Som om han någonsin varit inaktuell. Hans ständiga pessimism stämmer ständigt in på mitt humör. Extra mycket när heta ögonkast och offentliga kyssar verkar vara vanligare än någonsin. "Akta så att hon inte smiter!", var jag nära att ropa åt ett handhållande par här om dagen. Usch. Vem har sagt att kärlek unnas alla? Kanske jag men det var länge sedan.

Tillsammans promenerade vi mot Marie Laveau. Där var det kö och hundrakronorsinträde. Au revoir. På vägen tillbaka till Sara sms:ade jag Peter att jag just passerat stället som han satt på. "Kom in och säg hej!", svarade han . Så det gjorde vi. Jag visade upp töjningssmyckena som jag fått av Sara, ty jag överväger ett subtilt men ändå lite större hål i min örsnibb.



När jag var på toaletten passade någon på att stjäla min nya fina halsduk. Den var så ny och fin. Nu när både den och mitt pärlhalsband är ute ur bilden vet jag inte längre vad jag ska ha runt min hals. En snara? Två tragiska förluster på två helger, det kunde nästan vara en filmtitel. Modstulet gick jag tillsammans med Peters kompis till busshållplatsen. Jag glömde att säga hej då till Peter, vilket är en stark förbättring från förrförra helgen då jag i princip bröt mig in i hans hem mitt i natten och förklarade min odödliga kärlek. Den har för övrigt dött nu, trots allt. Som en trollslända som väcktes till tvåveckorsliv bara för att jag inte fick hångla.

Bussen körde på en tjej. Hon sprang över gatan, busschauffören vägrade bromsa in och sedan flög hon ned mot marken. Föraren gasade därifrån och jag kände "oj". Hoppas att hon lever i dag. Som en liten side note.

En annan jobbig grej med resan var att kompisen vägrade gå med på att jag bor på S:t Eriksplan. Först trodde jag att han skämtade och jag tänkte imponerat att jag ändå bjöd väldigt bra på mig själv när jag skämtade tillbaka. Men sedan blev han nästan arg när jag vägrade gå med på att Norra Stationsgatan inte tillhör S:t Eriksplan, och jag blev arg på riktigt. Varför hatar han mig, undrar jag i dag. Peter måste ha sagt något.

Inga kommentarer: