I dag börjar min Peter-avgiftning. Alla hjärtans dag är en typiskt bra dag att börja på. Hittills har jag raderat och blockat honom på Facebook, tagit bort hans hans nummer och sagt: "Vi ses aldrig igen, idiot!". Det här har jag gjort tusen gånger förut, men det känns lite mer på riktigt i dag.
Förra veckan var jag på Strand, där jag mötte en av hans kompisar. Efter ett tag sa han: "Jag vill inte vara i vägen nu, om du typ vill ragga eller något". Jag försäkrade honom då om att det ville jag inte, på Peters initiativ hade vi varit exklusiva ända sedan han gjorde slut i juli. Skönt sätt att äta kakan och ha den kvar.
Jag sms:ade Betapeter och sa att jag saknade honom. Inget svar. Just det var i och för sig inte så förvånande, han tycker inte att man säger "fina" saker när man inte längre är tillsammans. Men jag tog illa upp, och kände mig illa till mods. Jag sms:ade igen och undrade om vi skulle ses. "Tyvärr", lydde svaret, "om fem minuter är jag hemma och då ska jag gå och lägga mig". En halvtimme senare ringde han, uppenbarligen fortfarande ute, och skällde för att jag skrivit att han var en utnyttjare. Peter är faktiskt världens snällaste kille, citat Peter.
Åh Gud. En timme innan jag skulle möta min syster vid stationen i torsdags meddelade han via telefon att han kanske hade hånglat med någon i helgen. Själv hade han inget minne av det, men hans kompisar hade sagt att de såg honom göra det. "Jag tror att jag kanske har fått en blackout!" Min värld rasade typ samman, ingen överdrift. Har aldrig varit så ledsen. I mitt lilla chocktillstånd sökte jag upp hans kompis efternamn och nummer på internet, varpå jag ringde honom på jobbet och frågade om Peter hade hånglat med någon i helgen. Plötsligt mindes kompisen inte riktigt om han hade sett det eller inte, men han trodde inte det.
Peter höll på att dö av genans när han fick veta att jag hade ringt. Han har inte ens berättat för sina bästa kompisar att vi fortfarande ses. Vilken äcklig liten fitta. Han har fått mig att bli så patetisk att jag knappt kan tro att det är sant. Och eftersom rökare tydligen ska se till att berätta för alla när de slutar röka, så att det blir svårare att ta ett återfall, gör jag detsamma här i bloggen. Om jag pratar med honom igen vet alla vilken svag och ynklig människa jag är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du fixar det! Var benhård bara. Viktigt! Inget internetsnokande är tillåtet. Och det tar tid. Men om ni har setts fram till nu så kan man ju säga att bearbetandet faktiskt börjar nu. Häng med vänner,gå ut, lyssna bara på aggressiv musik (obsINGABALLADERobs) eliminera allt som är deppgt, filmer etc, brainwasha med humor och bra grejer tills du stabiliserat.
Han är DUM. Du är bra.
Ps. Vems tur är det att maila?
anonym: tack för råden!! jag har blockat honom från facebook nu. fast en gång om dagen avblockerar jag honom för att se om han har fått några nya vänner.
znai: bra sammanfattning.
som jag minns det är det DIN! jag väntar med spänning på en znai-uppdatering ju.
Jaha, här satt jag och kände mig bortglömd ju. Men då ska jag försöka komma med en uppdatering inom kort.
ÅH HERRE. gud vad han är dum. du är alldeles för bra för honom.
znai: känn aldrig så igen! fast nu när jag har kollat efter ser jag iofs att det kanske var min tur att skriva...
sara: i fucking know! fast nu ska jag vara helt ärlig här: vi är vänner igen. känns faktiskt bättre nu, och jag har inte ens hämndhånglat!
Skicka en kommentar