När jag var på Strand för några veckor sedan hände två fantastiska saker. En dålig också - my super ex-boyfriend hånglade som sagt eventuellt med en brunett på SOLIDARITET. Fan ta minnesluckor. Men jag vill ändå fokusera på det positiva:
1. Pascal spelade. Jag hade inte hört dem innan och trots att jag kände ett instinktivt like ville jag mest att de skulle sluta sjunga så jag kunde börja dansa. Dagen efter lyssnade jag på dem på Spotify. Plötsligt hörde jag den bästa textraden sedan "vill höra det är slut, för då har något börjat". Eller ja, den bästa textraden sedan allt Nordpolen någonsin har sjungit. Gud vad jag älskar Nordpolen. Nåväl, här kommer den: "din andedräkt smakar kött och mjölk". Den repliken har satt sig i mitt huvud. Jag har använt den en gång i en textuppgift i skolan, och måste hejda mig för att inte göra det om och om igen. Så oväntat, bisarrt och äckligt. Och i låten är det något som han längtar efter, hans eller hennes andedräkt som smakar kött och mjölk. Jag ska kämpa för att en dag komma på en så bra formulering.
2. En bekant skulle fixa cigaretter. Eventuellt till mig, eftersom han lider av astma, men det är irrelevant. Jag vill inte framstå som en tönt. Jag gav honom rådet att fråga: "Får jag köpa en av dig?". Det är ju väldigt osympatiskt att vara en sådan som tigger cigaretter och folk tar det bättre om man ger det falska erbjudandet om betalning i utbyte. "Men girly girl, inte ska du betala, nu är du löjlig" ungefär.
Döm om min förvåning när personen som han frågade sa ja! Hon ville ha betalt. Min bekant började rota i sina fickor och fick fram tre enkronor som han chockat lade i hennes hand. Han fick sin cigg, och gick långsamt därifrån.
Det utlovade positiva med det här är att jag aldrig har skrattat så mycket som då. Annars sög det ju egentligen. Det att jag passivt tiggde cigg alltså. Lägger ned det från och med NU.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar