Ovärdigt

Jag har för en gångs skull ledigt, och då är det naturligt att man går runt i glasögon, en skjorta utan någonting under, ej synliga ögonbryn, konstig hårtofs och så vidare. Man kan även ha stoppat in alla smutsiga formar i kylskåpet för att slippa se dem. Det är också normalt. Lika typiskt för ett sådant här tillfälle är tyvärr att det ringer på dörren. Jag öppnar förstås inte. Men han som ringer på är en husvärd med tillgång till egna nycklar. Han ska fixa mitt felanmälda kylskåp. Enter panik.

När jag hörde nycklarna gå i låset kutade jag fram och skrek: "Jag är sjuk!". Den kör jag med varje gång oanmälda husvärdar tar sig in i min lägenhet. Det funkar ibland, men inte i dag. Husvärden tittade äcklat på mig och undrade vad jag led av. Halsont, var det bästa jag kunde komma på efter 7 misstänkta sekunders betänketid. Han beordrade mig att lägga mig på sängen, så att jag inte smittade honom, och klev sedan in i lägenheten. Med skorna på och utan att stänga ytterdörren. Medan han fixade mitt kylskåp (som luktade gammal tzatziki och lasagne) gick det förbi grannar som såg mig ligga i sängen utan byxor och med pappas gamla jävla skjorta på mig. Och scrunchie. Totally uncalled for, kände nog alla inblandade.