fredag 26 februari 2010

Say it, don't spray it

Ibland är jag lite för empatisk. På förekommen anledning kom jag att tänka på det. Denna anledning: Det händer ju att folk spottar lite, eller mycket, när de pratar. När någon råkar spotta på mig anstränger jag mig alltid för att inte visa någon slags reaktion. Inte bara låter jag bli att säga "ew!", utan jag ser även till att inte ens låtsas om att det hände. Jag fortsätter att le, och tänker att ignorerar man det så försvinner det förr eller senare. Realistiskt sett så försvinner salivstänket dock inte förrän man har tagit en dusch.

Här om dagen gick jag för långt. En aktiv samtalspartner, som jag inte känner väl, råkade spotta på min nyköpta smörgås. I ett försök att inte göra situationen ännu pinsammare åt jag övertydligt upp kvarstoden av min macka. Gott! Hon verkade dock inte uppskatta gesten utan tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. Det var ju inte jag som satt och spottade på andras förmiddagsfika, fick jag lust att påpeka då.

Inga kommentarer: