Teve på datorn

Jag har kollat på några teveserier under mitt blogguppehåll. Ska försöka att sammanfatta dem med några få ord så att ni vet om ni också borde kolla eller ej.

Glee, säsong 1

Jag älskar denna serie. Av någon anledning är det ofta väldigt roligt när rullstolsbundna människor är med i komediserier. Att jag tycker detta beror nog på att jag har dåliga erfarenheter av permobiler. Jag var nämligen klasskamrat med en permobil-användare i sex år och ägaren var en mycket dåligt förare. Det var dock inte bara det att hon körde över mina fötter flera gånger i veckan, jag anklagades dessutom för att kopiera svaren på tyskaproven från hennes specialskärm, som jag såg från min bänk. Det var visserligen sant, men mycket genant att det uppdagades.

I den mobbade Glee-kören finns, tillsammans med den rullstolsbundne, bara stereotyper. De har samma problem som alla andra tonåringar som är med i tonårserier, och ingenting överraskar. Förutom musiken. Deras versioner av Kanye-, Beyonce- och Journey-låtar gör att det här är en av mina favoritserier. Jag skäms inte (jättemycket) för att säga att följande klipp göra mig väldigt exalterad:



Summer heights high, säsong 1

SHH är på samma nivå som Curb och The Office! Det var i samband med att dramaläraren berättade om sin tidigt födda musikalitet som jag förstod att serien var bra:



Och den här scenen fick mig att dö av skratt:



Desperate housewives, säsong 6 (OBS! spoilers)

Stackars Katherine! Jag hoppas att det var hon som försökte mörda Susans irriterande dotter, och att hon lyckades. Hur fan kan man gifta sig med någon sex veckor efter att man gjort slut med någon annan (som man också skulle gifta sig med)?! Alla i Mikes närhet förtjänar döden. Men annars var det första avsnittet ganska tråkigt.

Grey's anatomy, säsong 6

Jag förväntade mig gråtfest men gäspade mest. De grät knappt, och verkade inte ens särskilt chockade, när de fick veta att George var död. Det var inte direkt som när Nate dog i Six feet under. Definitivt inte som när Lou ramlade ihop i Love my way. En tår av fem möjliga, och därmed slutar jag kolla.

Nurse Jackie, säsong 1

Jag uppskattar att hon har världens mysigaste tevefamilj och ändå ligger regelbundet med någon annan för piller, och tillåter andra läkare att krama hennes bröst när de blir nervösa. Men lite trist serie ändå.

Hung, säsong 1

Jane Adams äger Hung. Hon är så bohemisk, patetisk och fin att jag aldrig kommer att sluta kolla.

Curb your enthusiasm, säsong 7

Dog av första avsnittet på säsong sju. Hon som spelar den psykiskt sjuka Bam Bam borde få en Emmy.



The Office, säsong 6

Hittills är jag inte imponerad. Det enda riktigt roliga var när Andy var orolig efter att ha fått ett "flirtigt" brev från sin manliga kusin som löd: "Hey Andy, let's go visit grandma and then get drunk together, haha". Det dåliga får sammanfattas med: Jim och Pam, vilka överskuggar allt annat. Jag hatar att de är så lyckliga och gravida.

Entourage, säsong 6

VARFÖR kollar jag fortfarande på detta?

Bored to death, säsong 1

Hög igenkänningsnivå. Jag vill också skriva romaner, jag skulle antagligen vara en mycket bra detektiv och hade jag bara kontakter skulle säkert jag också bli hög varje dag.

Mad men, säsong 3

Jag gillar Mad men, men jag hatar att allt mediafolk i Stockholm älskar Mad men. Hypen får mig att säga: snark. Fast on the inside är jag också beroende.